En radiofrekvens (RF) effektförstärkare är en enhet som ökar spänningen och strömmen hos en RF-signal. Vanligtvis är RF-signalen som förstärks en RF-bärvåg med sidband eller en ren bärvåg eller bara sidband i vissa fall. RF-effektförstärkaren har vanligtvis ett luftkylt slutsteg som använder kylflänsar med flänsar som utökas i antal för att komma i kontakt mer med luft och orsaka mer värmeöverföring för en mer kylande effekt.
Det finns ljudeffektförstärkare som fungerar i de hörbara röstfrekvenserna som 400 till 4,000 40 hertz (Hz). Hi-fi-ljudförstärkare fungerar från cirka 15,000 Hz till cirka 150 145 Hz. RF-effektförstärkare har specificerade driftfrekvenser och den valda driftfrekvensen måste ligga inom deras frekvensområde. För en driftsfrekvens på 155 megahertz (MHz) är en RF-effektförstärkare med ett intervall på 165 till 175 MHz lämplig. En RF-effektförstärkare med ett frekvensområde på 150 till XNUMX MHz fungerar inte på arbetsfrekvensen XNUMX MHz.
Inom radioelektronik är RF-effektförstärkaren en elektronisk förstärkare som kan vara inbyggd i en sändare eller kan vara en separat utrustning som är ansluten med en koaxialkabel till utgången på en sändare med lägre effekt. RF-effektförstärkarens utgång ansluts sedan till den externa antennen. För mottagardrift kan sändarmottagaren eller sändar-mottagarenheten ha en intern eller en extern sändnings/mottagaromkopplare (T/R). T/R-omkopplarens uppgift är att koppla om antennen till sändaren eller till mottagaren efter behov.
RF-effektförstärkarkretsen kan använda transistorer eller integrerade kretsar för att producera förstärkningen. I RF-effektförstärkardesign är målen att ha tillräckligt med förstärkning för att producera den önskade uteffekten och att tillåta en tillfällig och liten missanpassning mellan sändaren och antennmataren och själva antennen. Impedansen för antennmataren och själva antennen är vanligtvis 50 ohm. I idealfallet kommer kombinationen av antenn och matare att presentera en impedans som är rent resistiv vid arbetsfrekvensen.
De flesta antenner kan ställas in så att de i kombination med mataren ger den mest idealiska impedansen för sändaren. Denna impedansmatchning krävs för maximal effektöverföring från sändare till antenn. Antenner kommer att ha något olika egenskaper över frekvensområdet. Det viktiga testet är att se till att den reflekterade energin från antennen in i mataren och tillbaka till sändaren är tillräckligt låg. När impedansfelanpassningen är för hög kommer RF-energin som skickas till antennen att återföras till sändaren för att producera ett högt stående vågförhållande (SWR) som gör att sändningseffekten stannar i RF-effektförstärkaren och orsakar överhettning och till och med skada till aktiva komponenter.