En reflexbana är en typ av neural väg involverad i förmedlingen av en reflex. Reflexer är ofrivilliga reaktioner som uppstår som svar på stimuli. De går ofta förbi hjärnan helt och hållet, vilket gör att de kan inträffa mycket snabbt, även om hjärnan får information om reflexen när den händer. Det finns ett antal olika reflexbanor i kroppen. Hos patienter med vissa typer av neurologiska störningar störs dessa vägar och patienten utvecklar onormala reflexsvar.
Ett klassiskt exempel på en reflexbana kan ses i knät. När rätt plats på knäskålen knackas utlöser det en reflex. Signaler från stimulansen överförs till ryggmärgen längs reflexbanan och ryggmärgen aktiverar motorneuroner, vilket får benet att sparka ut. Patientens hjärna är inte involverad i bearbetningen av denna information eller signalen att sparka, även om den får sensorisk information för att uppmärksamma den på det faktum att knät berördes och benet sparkades ut.
Genom att undvika hjärnan kan reflexer uppstå på en håravtryckare. Stimulans och responsen kan vara så nära kopplade att människor är omedvetna förrän reflexen redan har inträffat. Reflexer är designade för att ge mycket specifika skydd till kroppen som svar på vanliga stimuli. Att medvetet behöva bearbeta stimulansen och bestämma ett svar skulle ta för lång tid, vilket skulle kunna utsätta kroppen för risker. Reflexvägen är genvägen.
När en reflexbana skadas på något sätt, vilket kan hända om nerver skärs av, komprimeras eller demyeliniseras, avbryts reflexen. En patient kanske inte har några reflexer alls, en trög reflex eller en onormal reflex. Detta kan upptäckas under en rutinmässig neurologisk undersökning där patienten utsätts för stimuli och svaren noteras. Om en patient reagerar onormalt kan ytterligare tester användas för att lära sig mer om ursprunget till den förändrade reflexen. Denna information kan användas för att utveckla en diagnos.
Vetenskapliga studier som kartlägger reflexvägar har utförts för att tillåta forskare att förstå hur reflexer fungerar och för att lära sig om de vägar som sensorisk information tar när den färdas från och tillbaka till platsen för reflexen. Dessa studier har också tillämpats på personer med onormala reflexer för att se var signalen går fel eller missas. Detta kan användas för att hjälpa läkare att korrekt diagnostisera patienter när de befinner sig på ett sjukhus eller en klinik med ovanliga reflexsvar.