En politisk tecknad serie är en illustration som är utformad för att förmedla ett socialt eller politiskt budskap. Denna konstform går tillbaka till åtminstone 1500-talet i den europeiska kulturen, och den anses vara en viktig del av det visuella uttrycket i stora delar av väst. Politiska tecknade serier finns ofta på redaktionella sidor i tidningar och tidskrifter, och de dyker också upp ibland i serierna, eller som fristående illustrationer: den brittiska konstnären Banksy har till exempel producerat verk som utan tvekan kan anses vara politiska tecknade serier på väggar, gator och byggnader över hela världen.
Att definiera en politisk tecknad serie är lite knepigt, eftersom mycket konst har en politisk eller social överton, eftersom konstnärer inte arbetar i ett vakuum. Tecknade serier i sig är lite oklara, eftersom termen ”tecknad film” kan syfta på en enkel illustration med en panel eller en löpande serie remsor som berättar om en pågående historia. Som en allmän regel är tecknade serier enkla linjeteckningar, vanligtvis med en humoristisk kant, som kan vara textad eller lämnas utan titel, beroende på konstnärens smak. Tecknade serier är också designade för att stå ensamma som konstverk, utan att behöva någon vägledning från en tolk för att förstås.
Målet med en politisk tecknad serie är att sända ett tydligt budskap med hjälp av bilder som kommer att vara bekanta för alla människor i ett samhälle. Politisk tecknad film är starkt beroende av användningen av karikatyrer och enkla visuella bilder som omedelbart känns igen för läsarna, med olika visuella symboler som står för komplexa politiska koncept. Till exempel, i en politisk tecknad serie om föroreningar, kan konstnären använda en skiss av jorden som gråter och lita på att läsarna förstår att den tecknade filmen är tänkt att återspegla det faktum att miljösituationen är tillräckligt svår för att göra även planeten ledsen.
Ironi och satir används flitigt i politiska teckningar, och ingen offentlig person eller begrepp är heligt. Sittande presidenter, religiösa tjänstemän, monarker, gudar och till och med redaktören för den tidning som tecknad film publiceras i kan vara med i en politisk tecknad serie. Ibland kan politiska teckningar bli mycket kontroversiella, särskilt när de handlar om heta politiska frågor, eller när teckningen vänder i riktning mot rå, snarare än subtil.
I länder där pressfriheten skyddas sträcker sig detta skydd till politiska karikatyrer, där karikatyrer ses som ett hållbart sätt att uttrycka sig. Även i dessa nationer kan politiska karikatyrer orsaka uppståndelse, som i Danmark 2005 när en serie politiska karikatyrer med den muslimske profeten Muhammed resulterade i ett globalt ramaskri. I regioner där sådana friheter inte utvidgas, kan människor hamna i allvarliga problem med en politisk tecknad serie, särskilt en som hyllar en nations ledare.
En intressant sak med politiska karikatyrer är hur starkt de förlitar sig på offentlig kultur och det vanliga folkspråket. Att undersöka politiska karikatyrer som producerades i ditt eget samhälle för 50 till 75 år sedan kan ibland vara djupt förbryllande, eftersom figurerna och symbolerna kan vara helt oigenkännliga, vilket gör avsikten med den tecknade filmen oklar. Att titta på redaktionella karikatyrer från andra länder kan ibland vara lika mystifierande, eftersom dessa karikatyrer refererar till offentliga personer och händelser som kanske bara är välkända i sitt hemland. Andra politiska teckningar, som den klassiska amerikanska teckningen med JP Morgan som sitter på högar av pengar, är allmänt förståeliga, även om identiteten på den tjocke topphattade mannen är oklar.