En peer-to-peer-databas använder ett nätverk av olika individers resurser på ett kollektivt sätt för att sprida data och information mellan varandra. Deltagarna delar bearbetningskapacitet, bandbredd och disklagringsutrymme för att öka förmågan hos det kollektiva nätverket. Den vanligaste användningen av peer to peer-databaser är att dela datorfiler som både leverantörer och konsumenter.
Den allmänna strukturen för en peer-to-peer-databas tar formen av ett stort eller litet nätverk där varje användare fungerar som en nod. Peer-to-peer-nätverk har en användarplattform som tillåter enskilda deltagare att utbyta innehåll och information genom det grundläggande Internet Protocol-nätverket. Beroende på databasen är användare antingen identifierbara eller anonyma.
Medan peer-to-peer-databaser har använts i ett antal år, ökade populariteten för systemen under slutet av 1990-talet med utbyte av datorfiler förknippade med musik och video. Ett av de första populära nätverken var Napster, en peer-to-peer-databas utformad för att utbyta MP3-musikfiler. Andra fildelningsdatabaser som FastTrack, Gnutella, BitTorrent™ och LimeWire™ blev också populära i början av 21-talet.
Det finns två grundläggande former av peer-to-peer-databaser: strukturerade och ostrukturerade. Strukturerade databaser har fasta anslutningar som fungerar inom användarplattformen. Ostrukturerade nätverk har en mängd olika noder utan fast organisation. Detta möjliggör ökad anonymitet i användardatabasen.
Inom de två ramarna kan nätverket ha formen av ett rent eller centraliserat nätverk. Ett rent peer-to-peer-nätverk har en fast typ av noder som tillåter användare att arbeta på en jämn plattform. Centraliserade peer-to-peer-nätverk har en central server, som fungerar som ett huvudindex för användarna. Informationen samlas in i en central databas och sprids till användarna.
Den största fördelen med peer-to-peer-databaser är det faktum att datorkraften är spridd över en mängd olika resurser. Genom att decentralisera kapaciteten kan fler klienter läggas till i systemet än vad som annars är möjligt. Dataöverföringen bromsas inte ned med en ökad volym användare som skulle vara fallet med ett centraliserat nätverk.
En av de stora utmaningarna med peer-to-peer-nätverk är dock riskerna med anonyma användare. De flesta nätverk är till sin natur osäkra, vilket gör det möjligt för en mängd olika skadlig programvara eller individer att få tillgång till känslig information. I extrema fall kan hela peer-to-peer-databasen äventyras, vilket resulterar i att stora mängder data utvinns.