En stödbenskanot är en typ av båt som har ett huvudskrov i form av en kanot och en stödben som sträcker sig från huvudskrovet för stabilitet. En stödben har armar med en flottör fäst i änden. Flottören kan variera i storlek och är vanligtvis mycket mindre än huvudskrovet, även om en utriggerkanot kan ha en flöte som är lika lång och bred som huvudskrovet. Vissa versioner av detta farkost har mer än ett stödben, och hantverk som bara har ett stödben har vanligtvis stödbensstrukturen på babord eller vänster sida.
Den extra stabiliteten som stödbenet ger på en stödbenskanot gör att båten kan köras i hackigt eller ostadigt vatten, och det gör det mycket lättare att resa med högre hastigheter. Kanoter utrustade med segel är mer benägna att ha en utrigger än kanoter utan segel som vanligtvis körs på platt, lugnt vatten. För ännu mer stabilitet kan en utriggerkanot ha ett andra skrov som har samma storlek och struktur som huvudskrovet. De två skroven fungerar som stödben för varandra; denna stil är ibland känd som en katamaran och den är idealisk för höga hastigheter på öppet vatten.
Eftersom utriggerkanoten har extra vikt och drag, kommer paddlingstekniken man kommer att använda för att driva båten framåt att variera från de mer traditionella slagen som används på vanliga kanoter. Om kanoten har ett segel måste operatören lära sig att effektivt och säkert driva farkosten framåt och dra nytta av både seglet och stödet från stödbenet. Vissa kanoter kan ha stödben på båda sidor av huvudskrovet, även om detta är mindre vanligt och vanligtvis inte nödvändigt om kanoten används med ett segel.
Racing har blivit populärt med utriggerkanoter, och modellerna som används för racing är exceptionellt lätta och ofta väldigt smala för att minska motståndet. Traditionellt användes dock båtarna för transporter på öppet vatten som ofta var hackigt. Stödbenet gav extra stabilitet, speciellt när farkosten var lastad med en betydande vikt. Dessa hantverk användes ofta för att transportera flera personer, så stödbenet gav extra säkerhet mot att kantra under tuffa förhållanden. Farkostens manövrerbarhet var en extra fördel, och större fartyg skulle inte kunna transportera människor till de platser en utriggerkanot kunde nå.