Omvänd auktion är en term som vanligtvis förknippas med internetauktion och e-köp. Denna händelse är också känd under många andra namn, inklusive inköpsauktion, inköpsevenemang, e-sourcing och e-auktion. Den första sådana auktionen ägde rum på 1990-talet, då Internet introducerades som ett auktionsverktyg.
I en vanlig auktion får köpare lägga ett bud på en vara, vilket är det belopp de är villiga att betala för att köpa föremålet. Den som lägger det högsta budet hamnar vanligtvis med föremålet.
Med en omvänd auktion är det däremot tvärtom. Mer specifikt annonserar köparen om ett behov av en vara eller tjänst. Säljare lägger sedan bud på det belopp de förväntar sig att betalas för att utföra en sådan tjänst eller tillhandahålla en sådan vara. I allmänhet kommer säljaren som lägger det lägsta budet att vinna jobbet eller sälja objektet.
För att en omvänd auktion på Internet ska kunna genomföras krävs en hel del planering. Det börjar med ett möte som äger rum mellan köparen och säljaren, som också är känd som market maker. Under detta möte diskuterar köparen och säljaren den efterfrågade tjänsten eller varan. Särskilda överväganden, såsom nödvändigt material för att slutföra jobbet, tidsramen för att slutföra jobbet, och även budgeten för jobbet, diskuteras vid detta möte. Om köparen är intresserad av att köpa en vara kan överväganden som objektets ålder och varans kvalitet diskuteras i förväg.
Budgivningen på en omvänd auktion online fångas i allmänhet när den äger rum. Denna ”realtids” budgivningsfunktion gör budgivningen mer konkurrenskraftig, eftersom säljare försöker bjuda över varandra för att vinna ett jobb eller sälja en vara. I slutet av dagen är syftet med en sådan auktion att sänka inköpspriserna för köparen.