En nonsensstavelse är en sträng av bokstäver som motsvarar en enda stavelse som saknar någon betydelse. Ordet ”en”, även om det bara är en stavelse, är inte nonsens eftersom det är ett ord som förmedlar mening. Stavelsen ”kuq”, å andra sidan, åtminstone i det engelska språket, är en nonsensstavelse eftersom det inte är ett ord och inte förmedlar någon mening. I allmänhet är nonsensstavelser åtminstone ”ordliknande”, eftersom de kan uttalas fonetiskt. Nonsensstavelser används ofta i psykologiska experiment när det gäller tal, förståelse och minne, särskilt inom kognitiv psykologi.
I allmänhet är en nonsensstavelse utformad för att sakna någon form av betydelse men ändå vara uttalbar. I allmänhet är sådana stavelser sammansatta av tre bokstäver: en konsonant följt av en vokal följt av en annan konsonant. Sådana kombinationer av bokstäver är i nästan alla fall uttalbara, och många sådana kombinationer har ingen betydelse. Liknande konstruktioner, såsom en vokal följt av en konsonant följt av en vokal — och även vissa konstruktioner med fyra eller fler bokstäver — används också. Intressant nog, trots att en nonsensstavelse är skapad för att inte ha någon explicit betydelse inom språket, har experiment inom kognitiv psykologi visat att människor associerar mening med många sådana stavelser.
Nivån av betydelse som människor tilldelar nonsensstavelser kvantifieras genom ”associationsvärdet.” En mängd olika typer av experiment inom kognitionsvetenskap används för att mäta associationsvärdet för en given stavelse. I en typ av test ombeds testpersonen helt enkelt svara ”ja” eller ”nej” på frågan om en nonsensstavelse har betydelse eller inte. I en annan får testpersonen en viss tid för att skriva en lista över alla ord som han associerar med en given nonsensstavelse. I båda fallen beräknas ett associationsvärde baserat på insamlade resultat från en stor mängd försökspersoner.
Nonsensstavelser studeras ofta i samband med mänskligt lärande och minne. Inlärning och minne av utländska namn, till exempel, är relaterat till nonsensstavelser, eftersom utländska namn ofta är sammansatta av stavelser med låga associationsvärden. Vissa delar av barns lärande kan också studeras med nonsensstavelser. I ”wug-testet”, till exempel, ombeds ett barn att ge plural av nonsensstavelsen ”wug”. Hans uttal av plural, som kan vara ”två wug”, ”två wugz”, ”två wugs”, ”två wug-ez” eller något helt annat, visar hans grepp om pluralkonstruktioner i det engelska språket.