En Newton-förhandling är en ovanlig form av rättegång som finns i brittisk lag. Med både namn och prejudikat från ett landmärkesmål från 1982, R v Newton, begärs eller tilldelas en Newton-förhandling ibland i händelse av att den tilltalade erkänner sig skyldig men bestrider bevisen för brottet. Om försvaret vill dömas på en saklig grund som väsentligt skiljer sig från vad åklagaren hävdar, kan en domare kalla till en Newton-förhandling.
Fallet som startade denna praxis R v Newton, involverade en märklig rättegång som han sa, hon sa angående en sexuell handling som snart skulle avkriminaliseras i större delen av världen. Mr. Newton, den åtalade, anklagades för ”buggy”, även kallat sodomi, med en vuxen kvinna. Newton hävdade att han var skyldig till dådet, men insisterade på att det var samförstånd mellan partner. Eftersom frågan om konsensus i hög grad skulle kunna påverka straffutmätningen, beordrade domaren en särskild förhandling där endast domaren, och inte en jury, skulle försöka förena fakta för att fastställa straffmätningen.
Det finns flera förfaranderegler som styr en Newton-förhandling. För det första sker förhandlingen nästan alltid efter att en tilltalad har erkänt sig skyldig. Om en tilltalad erkänner sig oskyldig kommer rättegången att fortgå normalt och den tilltalades ombud kan inleda ett försvar av fakta. Domaren måste också fastställa att tvisten om fakta är tillräckligt betydande för att få inverkan på straffmätningen.
När en Newton-förhandling väl kallas har båda sidor möjlighet att tillhandahålla bevis. Rättegången fortskrider ungefär som en normal rättegång skulle, med det stora undantaget att domaren agerar som jury för rättegången. Om det inte finns några specifika bevis att lägga fram kan en eller båda sidor avsäga sig rätten att visa bevis och istället lämna ett uttalande eller argument som kartlägger fallet. Domaren kommer att granska alla bevis och uttalanden innan han fattar beslut om straff.
Ett annat kriterium för att kalla till en Newton-förhandling är det sätt på vilket försvarets fall motsäger bevisningen. Kravet kan inte bara tjäna till att minska anklagelserna, som att insistera på att ett mord faktiskt var ett fall av ofrivilligt dråp. Även om försvaret kan göra det, görs det normalt i en vanlig rättegång efter en ”icke skyldig” erkännande. Istället måste ett försvar som leder till en Newton-rättegång klart motsäga åtalets fall på saklig nivå.