En tapp är en hålighet eller ett hål som skärs i trä eller sten, och är speciellt avsedd att ta emot en tapp, eller utsprång, på ett annat stycke trä eller sten. Tillsammans skapar de två delarna en tapp- och tappskarv, en som förbinder två stycken trä utan att behöva ytterligare fästen eller lim. Denna typ av konstruktion har använts av snickare och arkitekter genom historien, särskilt före uppfinningen av fästelement, som spikar och skruvar.
Det enklaste sättet att visualisera förhållandet kan vara att tänka på en uppsättning instruktioner som lyder ”infoga flik A i fack B.” Tappen är flik A och tappen är slits B. Genom att föra in tappen i tappen förenas effektivt de två delarna.
För att fungera korrekt bör tappen sitta tätt in i tappen så att fogen inte går isär. Tapparna måste ge tillräckligt med utrymme för materialet i både tappen och tappen att expandera med värme eller fukt. Tapp- och tappförband används oftast för att sammanfoga två föremål i 90° vinkel. När den används på rätt sätt är denna typ av konstruktion solid och säker.
Snickare och träarbetare använder flera typer av instick. En som passerar hela vägen genom stycket kallas en genomgångshål. Dessa skapar i allmänhet en säkrare fog, men kan faktiskt göra att biten spricker om den är tunn eller liten. En hålighet som inte går hela vägen genom stycket kallas stubbsticka. Denna typ är lämplig för små, tunna bitar, eller bitar i vilka urtag måste skära i mer än en yta på samma punkt i virkets längd.
I moderna träbearbetningsbutiker mejslas tappen antingen ut för hand eller borras ut med en maskin. Insticksjiggar är mallar som används för att säkerställa att utrymmena skärs till samma storlek under massproduktion. Bruksarbetare, snickare som är specialiserade på att tillverka prefabricerade paneler och delar som ska användas på arbetsplatser, skapar ofta delar med urtag.
Tappkonstruktion kan vara en av de äldsta byggmetoderna. Exempel har hittats i arkeologiska utgrävningar över hela världen, särskilt i Kina. En gång i tiden var hela byggnader vanligtvis gjorda med endast tappkonstruktioner. Ett känt exempel på detta är Stonehenge, som tros ha uppförts mellan 2600 och 2400 f.Kr.