En pengamula är en person som går med på att ta emot pengar på sitt bankkonto och sedan överföra dem till ett annat konto för en procentsats. Bedragare och penningtvättare använder pengamulor för att genomföra stulna pengaöverföringar. De rekryteras vanligtvis online eller genom annonser för jobb hemma. Termen ”mule” kommer från droghandeln och syftar på kurirer som bär varor mellan återförsäljare.
Svindlare bjuder på desperata arbetssökande och erbjuder ett jobb som betalningsbehandlare eller valutahandlare. De hävdar ofta att transaktionerna är nödvändiga för att förhindra alltför höga skattebördor eller någon annan ekonomisk hake. Penningmulan går antingen med på att ta emot pengar på sitt eget konto eller öppnar ett nytt för det ändamålet hos en bank som bedragaren anger. Han överför sedan den till ett utlands- eller företagskonto via en ospårbar ledning och uppmanas att behålla en procentandel av medlen som kompensation. Brottslingen försvinner med de stulna pengarna, och pengamulan lämnas utlämnad till brottsbekämpningens nåd.
Sociala nätverkssajter, e-post, tidningsannonser och jobbbrädor på nätet är vanliga måltavlor för kriminella bedragare som söker någon som kan tjäna som en pengamula. Bedragare trollar dessa sajter och lägger ut jobbannonser som lovar bra pengar för finansiella positioner där det krävs liten eller ingen erfarenhet. De som svarar på annonserna ställs sedan in som anställda på antingen ett företag vars information har stulits eller ett påhittat företag, och instrueras att överföra medlen.
I nätfiskesystem kan brottslingarna förfalska legitima företag för att locka mottagaren att öppna ett e-postmeddelande och inkludera en varning om att ladda ner en fix så att ett konto inte störs. Om det lyckas installerar skadlig programvara sig själv på datorn och stjäl lösenord och inloggningsinformation. Lösenordsinformation kan begäras direkt för att verifiera kontot. Om mottagaren följer det, kan pengar som stulits från konton sedan gå genom överföringar av pengar, vilket gör dem mycket svåra att spåra.
En pengamula kanske inte inser att han är inblandad i ett kriminellt företag, eller så kanske han vet och bryr sig inte. Människor som deltar i detta system tar stora risker. Riskerna inkluderar att förlora provisioner, betala skadestånd till dem vars pengar är stulna, ett polisregister och till och med fängelse. Att öppna sin ekonomiska identitet för bedragare ökar dessutom sårbarheten för identitetsstöld.
Människor kan skydda sig mot mulebedrägerier genom att noggrant kontrollera eventuella jobberbjudanden innan de svarar på dem på något sätt. Legitima företag bör ha någon spårbar historia förutom en enkel webbplats. Erbjudanden från utlandet kan vara misstänkta, eftersom penningtvättare ofta etablerar offshorekonton och är svårare att verifiera. Dåligt skrivna mejl, fulla av grammatiska fel och stavfel, pekar på oprofessionella och kanske kriminella företag. Om något låter för bra för att vara sant, är det sannolikt det.