En mikroprocessor är helt enkelt en datorprocessor som har konfigurerats till designen och funktionen av ett mikrochip. Den här lilla komponenten, ibland kallad ett logikchip, fungerar som ett sätt att utföra kommandot för att starta upp en dator. Som en del av processen initierar mikroprocessorn aktiveringen av alla komponenter som krävs för att datorn ska kunna användas, som att väcka operativsystemet.
Den grundläggande funktionaliteten hos denna processor är all baserad på dess inneboende förmåga att svara på och generera matematiska och logiska operationer. Detta görs möjligt med hjälp av register, inom vilka all data som krävs för att utföra sådana grundläggande funktioner som addition och subtraktion finns. Konfigurationen av registren tillåter också mikroprocessorn att hantera uppgifter som att jämföra två olika nummer och hämta nummer från olika områden och omfördela dem.
Kärnan i designen är en serie logiska instruktioner som reglerar ordningen för att uppgifter tas emot och utförs. Närvaron av instruktionerna säkerställer att uppgifter utförs i en sekvens som kommer att flöda från slutförandet av en uppgift och till den logiska initieringen av nästa uppgift i sekvensen. Till exempel, när en slutanvändare startar upp en dator, är den första instruktionen som kommer att exekveras aktiveringen av BIOS, eller grundläggande input/output-system. Från den punkten kommer BIOS att ladda operativsystemet i det aktiva minnet och gå vidare till nästa uppgift i startprocessen. Varje efterföljande uppgift kommer att uppnås när den föregående uppgiften är klar.
I allmänhet är en mikroprocessor en komponent som förblir effektiv och produktiv under hela datorns liv. Det är dock möjligt att chipets funktionalitet skadas på något sätt, och när detta händer är det vanligtvis en enkel process för en datatekniker att ersätta det skadade chippet med ett fullt fungerande.