Vad är en linlilja?

Linlilja är det vanliga namnet på blomväxterna av det vetenskapliga släktet Dianella. Linliljan är en perenn, som finns från Japan till Indien, söderut till Australien och Nya Zeeland och på många av Stillahavsöarna. Mer än hälften av arterna i släktet finns i Australien. Antalet arter i släktet är omtvistat, men uppskattningar sträcker sig från 20 till mer än 30.

Ursprungligen tillhörde familjen Hemerocallidaceae, linliljor tillhör nu familjen Xanthorrhoeaceae. Linliljan finns i skogar, regnskogar och på kustdyner och har långa löv som kan bli upp till 3 fot (1 m) långa och som kommer i färger från djupt till ljusgrönt. Bladverket är gräsliknande till utseendet och är ofta brokigt med gräddvitt. Linliljan producerar en underjordisk rhizom och är en enhjärtbladig växt som kan växa upp till 5 fot (1.5 meter) i höjd.

Linliljan producerar blå, vita eller violetta stjärnformade blommor på våren. Blommorna har tre kronblad, tre foderblad och en stor gul ståndare. Hos de flesta arter sitter blommorna ovanför bladen och i sprayer i slutet av stjälken.
Prangande, glänsande blå eller lila bär produceras efter blomningen. Formen på bären varierar från sfärisk till långsträckt, beroende på art. Bären har en svampig fruktkött och blanka svarta frön.

Vissa arter odlas för sina lövverk och bär. Vid odling är linlilja frosthärdig och växer bäst i full sol till halvskugga. Förökning sker genom delning av rhizomen eller kan vara från frö. De vanligaste odlade arterna är D. coerulea, D. intermedia och D. laevis.

Växten är mottaglig för skadedjur, inklusive vitfluga, fjäll och spindkvalster. Den ska odlas i jord som hålls jämnt fuktig. Varmt vatten bör användas, och vatten som är för surt kan vara skadligt. När den väl är etablerad är växten torktolerant.

Vissa arter används i landskapsarkitektur, och andra producerar en ätbar frukt, även om frukten av vissa arter är giftig. De australiska aboriginerna använde växtens blad för att väva dillies, en traditionell påse. Ngarrindjeri, en stam från Tasmanien, tuggade roten av Dianella som ett läkemedel mot förkylningar. Vissa arter av växten odlas som krukväxter i områden där den inte är härdig.