En konsonant är ett ljud i talat språk som kännetecknas av en förträngning eller stängning vid en eller flera punkter längs röstkanalen, såsom läppar, tunga och tänder. Ordet ”konsonant” hänvisar också till varje bokstav som betecknar denna typ av ljud. Denna term kommer från ett latinskt ord och betyder ”ljud tillsammans” eller ”ljud med” – tanken är att konsonanter i allmänhet inte låter av sig själva utan bara förekommer med en närliggande vokal. Till exempel kan konsonanter vanligtvis inte bilda ord av sig själva, även om vissa kan fungera som vokaler i vissa ord. Den latinska betydelsen av denna term återspeglar dock inte en modern språklig förståelse, som definierar dem i termer av röstkanalsförträngningar.
Brev
I det engelska alfabetet är de 21 bokstäverna som vanligtvis betecknar konsonantljud B, C, D, F, G, H, J, K, L, M, N, P, Q, R, S, T, V, W, X, Y och Z. Bokstaven Y kan också fungera som en vokal i ord som ”myt” och ”försök”. I två engelska ord fungerar bokstaven W också som en vokal: ”cwm” och ”crwth”, där ljudet är ett långt ”u”-ljud. När en konsonantbokstav fungerar som både vokal och konsonant i ett ord och är dess egen stavelse, som i ordet ”prisma”, kallas det en sonorant. Vissa ord som representerar ljud kan också bestå helt av konsonanter, som ”shh” och ”brr.”
Ljud
Skriftlig engelska har färre konsonantbokstäver än talad engelska har konsonantljud – det finns 24 vanliga konsonantljud på engelska – så vissa bokstäver representerar mer än ett konsonantljud. Bokstavspar som ”sh”, ”th” och ”ng” används för att representera vissa ljud. Vissa bokstäver och bokstavskombinationer har olika uttal i olika ord, till exempel det tyngre ”th”-ljudet i ”det här”, jämfört med det mjukare ”th”-ljudet i ”ting”. Eftersom antalet konsonantljud i alla språk i världen är större än antalet konsonantbokstäver i de olika alfabeten, har lingvister skapat system som International Phonetic Alphabet (IPA) för att tilldela en unik symbol till varje möjligt konsonantljud.
Kategorier
Konsonanter kan kategoriseras efter de delar av röstkanalen som används för att göra rätt ljud. Till exempel är labiala konsonanter de som använder läpparna för att göra rätt ljud. Koronala och dorsala konsonanter använder de främre respektive mellersta delarna av tungan. Andra typer av konsonanter använder delar som tungans bas, tänderna och stämbanden. Det finns också underkategorier som är mer specifika, och vissa ljud använder en kombination av dessa delar.