Vad är en kabelstagsbro?

En stagbro är en brokonstruktion som använder stora stålkablar upphängda från höga torn eller pyloner för att stödja brodäcket. Stagbrodesignen används vanligtvis på broar som spänner över stora avstånd. Några av de längsta broarna i världen är byggda med hjälp av kabelstagsbrodesignen.

En av de största svårigheterna med att bygga en lång bro är vinden. Den ständiga kampen mellan bron och vinden kan få bron att svaja drastiskt. I ett försök att eliminera effekterna av vinden på kabelstagsbroens design, består brons vägbana av järnpaneler med öppna rutnät. Dessa öppna paneler fungerar ungefär som skärmdörrar i brons däck och låter vinden passera rakt igenom utan att störa bron. Resultatet är en stagbro som inte svajar i vinden.

Användningen av öppna gallerpaneler fungerar så bra att de flesta kabelstagsbroar kan förbli öppna och säkra för användning i alla utom de mest svåra vindsituationer. Vid en ovanligt hård vind eller storm kommer broarna vanligtvis att stängas för trafik. När vindhastigheten minskar eller stormen löser sig öppnas bron igen. Denna åtgärd har antagits på grund av att fordon har blåst av från den enorma brons vägbana.

De stora kablarna som går längs med en stagbro är inte enstaka kablar. Dessa stora kablar är faktiskt sammansatta av tusentals små kablar lindade runt varandra för att bilda en enda stor kabel. Den flervävda kabeln är faktiskt många gånger starkare än en entrådig kabel med samma dimensioner. De stora kablarna håller upp alla de mindre kablarna som är fästa på brodäcket. Alla kablarna samverkar för att skapa en stark och säker bro som kan stödja tunga trafikvolymer under mycket lång tid.

De flesta av de största kabelstagsbroarna i världen är tullbroar. Detta beror delvis på den enorma kostnaden för att bygga de stora strukturerna samt bekvämligheten med att ha en bro som förbinder två markpunkter som annars inte är anslutna på något annat sätt. Innan många kabelstagsbroprojekt slutfördes var det enda sättet för en person att resa över brons väg med båt. Detta gjorde rutten nästan oanvändbar för vardagsresor.