En interferometer är ett instrument som används för att mäta vågor genom interferensmönster. Interferometri är den process genom vilken två vågor kombineras så att de kan studeras för skillnader i deras mönster. Studieområdena där interferometri används är astronomi, fysik, optik och oceanografi.
Inom astronomi är interferometrar faktiskt två eller flera teleskop och speglar som arbetar tillsammans för att ge högupplösta bilder av objekt i rymden. Teleskopen är vanligtvis placerade tusentals mil från varandra. Processen fungerar genom att de spegelvända linserna på teleskopet placeras på avstånd med planerade intervall. Ljuset utanför jordens atmosfär studsar från linserna som i ett reflekterande teleskop och kombineras till en interferometer som radiovågor. Radiovågorna mäts sedan för att producera en högupplöst bild.
Ett speciellt observatorium känt som Laser Interferometer Gravitational-Wave Observatory (LIGO) ägnas enbart åt att upptäcka gravitationsvågor. Detta observatorium använder sin forskning för att upptäcka astronomiska händelser som gammastrålning och möjliga kollisioner med jorden. Gravitationsvågor från supernovor, svarta hål och neutronstjärnor observeras och mäts för forskning och förståelse av hur och när de bildades.
Inom fysik och optisk interferometri, såväl som astronomi, används Michelson-interferometern för att detektera gravitationsvågor och för att generera en optisk differential-phase shift keying (DPSK) demodulator. En DPSK omvandlar den faskodade signalen till en intensitetskodad signal. Detta gör att signalen kan förstärkas och ökar både kvaliteten och mängden data som kan överföras.
Michelson interferometer fungerar genom att ha två speglar inställda i 90 graders vinkel. En tredje, delvis försilvrad spegel är placerad mellan dem i en 45 graders vinkel. När ljuset rör sig genom den delvis försilvrade spegeln delar det upp ljusstrålen och varje stråle tar en annan väg. Denna interferens på grund av separata våglängder omvandlas till en våglängdsbana som detekteras av interferometern. Signalen förstärks när den kommer tillbaka, vilket ökar kvaliteten på överföringen.
Interferometriska data används i oceanografi för att bestämma tillståndet för oceanisk aktivitet. Interferometern detekterar våglängder med hjälp av en algoritm som kallas parametrisk hämtningsalgoritm (PRA). PRA kan använda information som samlats in från Along-Track Interferometric Synthetic Aperture Radar (AT-InSAR) med vinddata och konverterar den till information som är användbar för vädercentra. Information som höjden på vågorna, vågornas längd och vågriktningar är till hjälp för att bestämma vädermönster och möjliga havsbottenaktiviteter.