En inhemsk art är en organism som lever i ett område av helt naturliga skäl, utan mänsklig inblandning. Detta kan bero på att organismen har utvecklats i den miljön, eller så kan den ha förts dit av naturliga orsaker. Vind kan till exempel sprida växtfrön i stor utsträckning och arter kan bäras av djur eller fåglar; individer kan också migrera i jakt på mat eller territorium. Däremot har en icke-inhemsk art introducerats, avsiktligt eller oavsiktligt, av människor och kan bli invasiv, ta över den naturliga miljön och kväva inhemska arter. Invasiva arter utvecklas ofta snabbt och sprider sig aggressivt, vilket gör det svårt för infödda att konkurrera.
Med tiden utvecklas en inhemsk art vanligtvis för att perfekt passa in i miljön där den har bosatt sig. Underarter som har förfinat sig för att dra fördel av subtila variationer i miljön kan också utvecklas, och några av dessa kan så småningom utvecklas till nya arter. Denna ökade specialisering kan dock göra en organism mindre kapabel att hantera förändringar i sin miljö
Endemiska och inhemska arter
Två typer av inhemska arter erkänns: endemiska arter finns bara i det berörda området, medan inhemska arter också finns naturligt i andra områden. Endemiska organismer är särskilt känsliga för utrotning eftersom de kan vara begränsade till en mycket liten region och till särskilda livsmiljöer inom den regionen. De kan ha utvecklats på ett mycket specialiserat sätt, för att anpassa sig till en ovanlig och ovanlig miljö, och kanske bara kan överleva under ett mycket begränsat antal förhållanden.
Populationer av inhemska organismer tenderar att vara mer robusta, eftersom de är mer utbredda. De har vanligtvis utvecklats för att trivas i livsmiljöer som är ganska vanliga eller för att kunna anpassa sig till en lång rad förhållanden. Ibland kan de återkolonisera områden från vilka de har försvunnit, och i vissa fall har de återinförts av människor.
En anledning till att en organism är infödd i en region är att den har utvecklats där. Detta ses oftast på öar, där jämförande isolering tillåter unika arter att utvecklas under långa tidsperioder. Öar tenderar följaktligen att ha många endemiska arter, och deras särpräglade ekologier är mycket sårbara. När ömiljöer störs kan de inhemska arterna som inte finns någon annanstans snabbt dö ut.
Spridningen av inhemska arter
Inhemska arter kan ha utvecklats i en livsmiljö där de finns, eller så kan de ha kommit dit, på naturlig väg, från någon annanstans. Eftersom organismer har utvecklats för att passa en evolutionär nisch, kommer de att spridas till andra områden där den nischen förblir ouppfylld, om de har medel för att göra det. Transport av växter och plantor kan ske på vindströmmar, på kroppar och i magen på djur i deras naturliga utbredningsområde, och som ett resultat av att släcka skott och löpare. En växtart kan till exempel därför sluta täcka ett mycket stort territorium.
Djur sprids naturligt när deras populationer ökar och de sträcker sig längre på jakt efter mat och territorium. Inhemska djur kan följa säsongsbetonade migrationsmönster eller kan flytta sina populationer med jämna mellanrum som svar på olika tryck, naturlig nyfikenhet eller förändrade landskap. Vissa djur reser stora avstånd på jakt efter nytt territorium; vissa fågel- och insektsarter är särskilt kända för sina långa migrationer.
Hot mot inhemska arter
Inhemska arter står inför en mängd olika hot mot sin överlevnad, och vissa är kritiskt hotade som ett resultat av mänskliga aktiviteter. Ett antal djur och fåglar har gått förlorade under de senaste århundradena eftersom de har jagats till utrotning. I våra dagar är förstörelse av livsmiljöer ett stort hot, eftersom mer mark bebyggs eller används för jordbruk.
Skydd av inhemska arter
Erkännande av betydelsen av inhemska arter och unika miljöer har lett till bildandet av ett antal organisationer som främjar inhemska växter och djur. International Union for Conservation of Nature (IUCN) upprätthåller listor över hotade och kritiskt hotade arter och kampanjer för att skydda deras intressen. World Wide Fund for Nature (WWF), tidigare känd som World Wildlife Fund, arbetar för att bevara livsmiljöerna för inhemska djur, växter och andra organismer, och driver adoptionskampanjer för hotade djur. På en mer lokal nivå finns det många organisationer som uppmuntrar människor att använda inhemska växter i sina trädgårdar, deltar i utrotningskampanjer för invasiva organismer och utbildar människor om riskerna för inhemska djurarter som importerad boskap och husdjur utgör.