När två eller flera personer känner ett plötsligt behov av att fira, kanske efter en poäng eller ett spännande tillkännagivande, kan de engagera sig i en festlig gest som kallas high five. En high five innebär att en person håller sin hand högt i luften och låter en annan person slå den med sin egen. Den ”höga” i en high five hänvisar till höjden på smällen, och ”fem” betyder de fem fingrar som används av varje slapper. Ibland är handlingen av en high five ett ömsesidigt handslag, men det kan också vara ett mindre pråligt möte med öppna handflator. Oavsett energinivån på en high five är det viktiga att båda deltagarna är överens om att det är på väg att hända.
En high five kan följas av valfritt antal andra gester eller inövade rutiner. Vissa människor kan låsa ihop sina fingrar i ytterligare en uppvisning av solidaritet. Andra följer upp en traditionell high five-smäll med en väderkvarngest som slutar med en andra och mycket lägre smäll, känd som en low five. Det är till och med möjligt att två deltagare medvetet missar high five-signalen helt och hållet för att istället utföra en low five. Det finns också den fruktade manövern där en potentiell high fiver lämnas hängande i luften när den andra sidan plötsligt bråkar.
Det finns en överraskande mängd debatt om ursprunget till high five, även om de flesta källor är överens om att det med största sannolikhet kom från sportens värld. Vissa tror att high fiven först sågs i offentlig skala under en basebollmatch där två fältspelare gratulerade varandra med en hög handklapp. Andra föreslår att den först användes av basketspelare som använde sin höjdfördel för att slå sina händer över huvudet på sina motståndare. Vissa säger att en high five-gest inte blev populär förrän på 1970-talet, men andra säger att rudimentära former av en hög handklapp kan ses på tv-program från 1950-talet.
High five-gesten har ökat och avtagit i popularitet under åren, ofta ersatt med mer utarbetade handklappningsrutiner eller andra former av kontakt som knytnävar, bröst eller underarmar. Vissa idrottslagsmedlemmar firar rutinmässigt poäng med high five-gester, framför allt volleyboll- och basketspelare. Det är också intressant att notera att den tredje torsdagen i april har officiellt erkänts som National High Five Day av USA:s regering.