Söt Granadilla, mer känd som Granadilla och botaniskt som Passiflora ligularis, är en växt av släktet Passiflora. Växten, som har fått sitt namn från närvaron av liguler eller utväxter i sin kronkrona, producerar attraktiva blommor och klotformade frukter som innehåller en ätbar, aromatisk och söt fruktkött. Granadilla är infödd i Bolivia, Brasilien, Ecuador, Columbia, Peru och Venezuela och växer i bergsområdena i dessa regioner. Den odlas också i Indien, Kenya, Sydafrika, Papua Nya Guinea och olika andra delar av världen. Andra typer av växter av detta släkte inkluderar Giant Granadilla eller Badea, även känd som Passiflora quadrangularis, och Passiflora edulis.
Passiflora ligularis är en snabbväxande, klättrande vinstock som i allmänhet kan växa mer än 20 fot (6.1 m) i höjd; rankan ger ut rankor som hjälper växten att klättra. Med tanke på dess klättringsbenägenhet är det bäst att plantera denna vinstock längs en spaljé eller ett kedjelänkstaket. Vinrankan kan också tränas och beskäras över ett galler för att bilda en attraktiv berså.
Vinbladen är vintergröna, treflikiga och glansiga och placeras omväxlande på rankan. Passionsblommorna produceras var för sig och varje blomma är cirka två till tre tum (5.1 cm till 7.6 cm) bred. Blomman har ett mycket intressant utseende, med vita kronblad, en distinkt lila vit spets koronafransar och fem centrala ståndare. Passionsfrukten är rund och slät, cirka tre tum (7.6 cm) lång och ungefär lika i diameter, och innehåller en genomskinlig, gelatinös massa och ett antal hårda, svarta frön.
Fruktköttet äts direkt eller blandas med vatten och socker för att göra en drink. Den är utmärkt som hälsokost, eftersom den innehåller vitamin A, vitamin C och vitamin K. Granadilla är också en bra källa till kalcium och järn. Extrakt från passionsblomman har traditionellt använts för att behandla en mängd olika åkommor som ångestsyndrom, sömnlöshet, mensvärk, diarré och dysenteri.
Granadilla-vinstocken förökas genom frön eller genom stamsticklingar som har minst tre eller fyra noder på sig. Vinrankan, så länge den får ett starkt stöd att klättra på, klarar sig bra i full sol såväl som i områden med halvskugga. Dessa växter är lätta att underhålla när de väl har etablerats, även om de kan vara mottagliga för sniglar, nematoder, virus och Fusariumsjukan; regelbundna kontroller och behandling kan ta hand om dessa problem. Vinstocken måste vattnas ofta, särskilt under torrperioden, för att den ska förbli fruktbar året runt.