Vad är en fris?

En fris är en dekorativ arkitektonisk funktion som löper längs den övre delen av en struktur. På utsidan av en byggnad uppträder en fris under taklisten, prydnadslisterna direkt under taket, medan på insidan av en konstruktion löper en fris vanligtvis ovanför fönster och dörröppningar, och är ofta i jämnhöjd med taket. Många strukturer designade i klassisk stil har mycket distinkta exempel på friser, som de som pryder Parthenons entablatur i Aten.

Friser är vanligtvis dekorativt målade eller snidade, och ibland båda. Många klassiska friser föreställde mytologiska figurer, och i vissa fall var frisen utformad för att berätta en historia i flera paneler. Andra friser är enklare prydda med geometriska teman som ränder, spiraler, rutor, slingrar och så vidare, och blomteman är inte heller ovanliga.

Byggmaterialen för en fris varierar. I vissa fall är frisen huggen av sten som marmor, skiffer eller kalksten, och i andra fall är friser gjorda av gjuten metall eller gips. I mer moderna strukturer kan en fris vara gjord av trä och målad eller texturerad för att skilja den från resten av en struktur; designen av moderna friser tenderar också att vara mycket mindre utarbetad.

Klassiska och neoklassiska arkitektoniska strukturer är ofta rikligt dekorerade med friser, både inuti och utanpå. I klassisk arkitektur ingick frisen som en del av överbyggnaden som stödde taket på en struktur; denna överbyggnad är känd som entablaturen, och den vilar vanligtvis på toppen av de distinkta kolonnerna som markerar klassisk arkitektur. Olika stilar av klassisk arkitektur har mycket distinkta entabulaturer som kan användas för att identifiera den period då de byggdes. Mycket dekorativa friser användes också i barockarkitekturen, då de ibland också var ljust målade.

Det är i allmänhet extremt lätt att känna igen en fris, även om friser ibland kan vara svåra att skilja från alla andra prydnadsdetaljer på en särskilt överdådigt dekorerad byggnad. Som en allmän regel är friser bredare än den omgivande prydnadslisten, och de är ofta något försänkta, även om så inte alltid är fallet.