En friktionsväxel är en grupp av en eller flera växlar där kugghjulets rörelse skapas av friktion mellan två ytor. De två ytorna rör sig i en rullande rörelse mot varandra när de kommer i kontakt med varandra. Friktionsväxlar ses oftast i maskintekniska produkter och bilar, och kan hittas i transmissioner av bilar och många andra typer av maskiner som är både enkla och komplexa. Även om alla friktionsväxlar fungerar på ungefär samma sätt, finns det många olika typer av friktionsväxlar som kan användas vid konstruktion av mekanisk utrustning.
En typ av friktionsväxel som vanligtvis används är växeln med platt yta. Denna typ av redskap består av två eller fler hjul. Dessa hjul är normalt täckta av läder eller gummi.
Täckningen i en platt växel gör att kugghjulet kan producera mer friktion när hjulen kommer i kontakt med varandra. Friktionsingreppet kan också ökas genom att justera hjulen. Att göra justeringar och flytta ett hjul mot det andra ökar friktionsingreppet. Att göra justeringar och flytta ett hjul bort från det andra minskar friktionsingreppet.
En annan typ av friktionsväxel som vanligtvis används är den räfflade växeln. Spår på hjulets yta ökar ytans bärighet. När hjulen går ihop, hakar spåren i varandra för att flytta kugghjulen i en rullande rörelse. Detta är förmodligen ett av de vanligaste exemplen på en friktionsväxel.
När du använder den räfflade växeln är det i allmänhet bäst att ha de två hjulen endast lite i ingrepp med varandra eller bara knappt röra varandra. Genom att göra det kan växeln rulla kontinuerligt med liten eller ingen friktion. När den flyttas för nära varandra kommer det räfflade friktionsdrevet faktiskt att låsa sig eller ta lång tid att rotera på grund av den ökade mängden friktion.
Den sista typen av friktionsväxel som vanligtvis används är den fasade friktionsväxeln. Denna typ av friktionsredskap använder två konformade stympar istället för hjul för att flytta. Konerna är uppställda intill varandra i rät vinkel.
I det avfasade kugghjulet överförs sedan rörelse från den ena axeln till den andra när rörelse sker. Ju närmare varandra dessa koner är placerade desto mer friktion finns och därmed mindre rörelse. Ju längre bort konerna är från varandra desto mindre friktion är det, vilket ökar rörelsen.