På en dators moderkort är den främre sidobussen ett kommunikationsgränssnitt som förbinder den centrala processorenheten med systemminnet och andra komponenter, såsom kringutrustning, som överför data fram och tillbaka mellan CPU:n och de andra komponenterna.
Vad gör främre bussen?
FSB möjliggör kommunikation mellan datorkomponenter via en chipset. I Intel-baserade datorer har styrkretsen en nordbrygga (minneskontrollhubben) och en sydbrygga (I/O-kontrollhubben).
Norrbryggan ansluts vanligtvis till minnesplatser och även till grafikkortet via en höghastighetsgrafikbuss (t.ex. Accelerated Graphics Port). Southbridge hanterar anslutningar med kringutrustning via en buss som Peripheral Component Interconnect. Hastigheten hos FSB bestämmer i allmänhet hastigheterna för sekundära systembussar.
Roliga fakta
I en dator underlättar en buss dubbelriktade dataöverföringar mellan komponenter.
Bussterminologin skiljer sig åt mellan tillverkare. Intel tillverkar FSB medan AMD erbjuder EV6-bussar.
Termerna systembuss, minnesbuss och processorbuss kan hänvisa till en FSB.
I de flesta moderna datorer har FSB-arkitekturen ersatts av punkt-till-punkt-anslutningar som stödjer snabbare prestanda och bättre skalbarhet.
FSB-arkitekturen fasades i princip ut 2008.
Hur mäter du bussens hastighet på framsidan?
När det kommer till en FSB:s effekt på en dators prestanda finns det tre huvudfaktorer: klockfrekvens, bredd och dataöverföringshastighet. Frekvensen för FSB mäts i megahertz (1,000,000 66 1 cykler/sekund) och kallas ofta för FSB:s hastighet. Hastigheterna varierar stort, från äldre modeller med en frekvens på XNUMX MHz till nyare exempel med hastigheter över XNUMX GHz.
Bredden (uttryckt i bitar) på en FSB är en annan nyckelspecifikation. De flesta FSB-modeller är 32 bitar eller 64 bitar breda. Det andra viktiga måttet är dataöverföringshastigheten, som vanligtvis uttrycks i överföringar/cykel. Att multiplicera dessa faktorer tillsammans ger bandbredden för FSB, vilket i huvudsak är den bästa möjliga genomströmningen. Till exempel har en FSB med en bussbredd på 32 bitar och en frekvens på 100 MHz som utför 4 överföringar/cykel en överföringshastighet på 3200 MB/sek.
Det är ofta mer användbart att uttrycka FSB:s hastighet i förhållande till CPU:ns hastighet. Till exempel, om din dators CPU har en hastighet på 2.0 GHz och FSB körs på 200 MHz, är CPU till FSB-förhållandet 10:1. I det här fallet är FSB i huvudsak en dataflaskhals; CPU:n bearbetar data mycket snabbare än vad bussen kan skicka ut, så CPU:n måste spendera lite tid på att vara inaktiv.
Ett mindre förhållande betyder att det är mindre skillnad mellan kapaciteten hos CPU och FSB. Som sådan skulle en dator med ett 3:1 CPU till FSB-förhållande prestera bättre än en maskin med ett förhållande på 10:1. Det är vanligtvis möjligt att ställa in FSB-hastigheten med hårdvara på moderkortet: byglar eller BIOS.
Vad är skillnaden mellan en frontsidebuss och en baksidebuss?
I datorer med dubbelbussarkitektur finns en främre sidobuss och en baksidebuss. BSB skapar en anslutning mellan CPU:n och cacheminnet och arbetar i allmänhet med samma klockfrekvens som CPU:n. Minnet som CPU:n kommer åt via BSB är vanligtvis Layer 2 cache och/eller Layer 3 cache. L2-cache är statiskt RAM, och L3-cache är specialiserat minne som kan mata L2-cachen.
I ett dubbelbusssystem är det snabbare att komma åt systemminnet via BSB, eftersom det är en dedikerad anslutning som fungerar över en kort sträcka. Snabbare åtkomst till minne förbättrar datorns prestanda.
Används en främre buss fortfarande?
Datorarkitektur baserad på en FSB har i stort sett fasats ut till förmån för nyare system med bättre prestanda. FSB var vanlig i de flesta datorer från 1990-talet till början av 2000-talet, men har sedan dess ersatts av modern datorarkitektur.
Vilken teknik ersatte frontsidebussen?
De flesta datorer nuförtiden har inte en FSB eller en norrbro. Istället använder dessa maskiner punkt-till-punkt-anslutningar, som Intels QuickPath Interconnect, Intels Direct Media Interface och AMDs HyperTransport. I den här inställningen är CPU:n direkt ansluten till sydbryggan eller I/O-styrenheten.
I datorer utan FSB har processorn en integrerad minneskontroller som kommer åt systemminnet oberoende. Denna inställning ökar avsevärt effektiviteten för åtkomst till minne och frigör bandbredden för de snabba kontakterna för andra funktioner.
Den främre sidobussen är inte längre en vanlig del av moderkortsarkitekturen, men den var allestädes närvarande i datorer och servrar i början av 21-talet. FSB var en betydande förbättring jämfört med den ursprungliga enda systembussen, och den banade väg för de högpresterande datorer som finns tillgängliga idag.