En förstorad mage är en mage som är större än normalt, vilket kan orsakas av en rad olika orsaker. Det är viktigt att skilja mellan förstoring av magen och uppblåst mage. Uppblåsthet kan involvera magen, men det kan också påverka tarmarna och kan orsakas av saker som ascites. Om magen eller buken orsakar besvär bör personen söka läkarvård, eftersom det kan vara ett symptom på ett underliggande medicinskt problem.
Magen är ett mycket elastiskt organ som är utformat för att expandera och dra ihop sig naturligt. Viss förstoring av magsäcken kan observeras när den till exempel är full, men om den förblir ihållande förstorad är det ett tecken på att det finns ett problem. Magsäcken kan bli förstorad om den inte kan tömma ut sitt innehåll i tarmen som vanligt. Maginnehållet kan förkalka om problemet kvarstår och patienten känner sig vanligtvis mycket obekväm och kan utveckla illamående och kräkningar.
Sår och kronisk irritation kan också ibland leda till en förstorad mage. Ibland kan en förtjockning av magväggen som svar på irritation orsaka att organet blir större, och människor kan också uppleva försenad tömning av magen på grund av inflammation. Ett antal sjukdomsprocesser kan kopplas till magförstoring också, och tester är vanligtvis nödvändiga för att ta reda på varför patientens mage är förstorad.
Människor kan också utveckla magsäck, där magen är fylld med gas. Detta händer vanligtvis på grund av luftsväljning eller som ett resultat av en medicinsk procedur som för in luft i magen. Tillståndet kan vara farligt eftersom det finns risk för att maginnehållet hamnar i lungorna. Rekommenderad behandling innebär att vända patienten på sidan och försiktigt trycka på magen för att uppmuntra gasen att ventilera.
Ibland visar ett fosterultraljud en förstorad mage. Detta är inte nödvändigtvis en anledning till oro, men det noteras som ett fynd eftersom ultraljudsteknikern eller läkaren vill ta del av allt som skiljer sig från normal fosterutveckling. Om en läkare säger att ett foster under utveckling har detta tillstånd, bör föräldrarna fråga om konsekvenserna av den diagnosen och om ytterligare tester bör göras eller inte för att lära sig mer. Det är viktigt att komma ihåg att fostrets utveckling kan variera naturligt, och att något ”onormalt” inte nödvändigtvis är något fel.