Filetvirkning är en teknik som ger en intressant nätdesign och som ofta används för att skapa projekt med mönster som liknar bilder. Det kan skapa många typer av virkade tyger inklusive spetslöpare och doilies. Designen är baserad på ett rutmönster, med vissa rutor öppna och andra ifyllda. Den är skapad med två grundläggande stygn – kedjesöm och dubbelvirkning. Filetvirkning anses vara enklare än det verkar av många entusiaster, och det är möjligt att hitta färdiga mönster att följa eller att skapa original med lite erfarenhet.
Föremål skapade med filvirkning har ofta ett intrikat mönster av öppna och fyllda nätrutor. Ofta kan mönstret av fyllda rutor likna bilder eller former mot den öppna bakgrunden. Populära motiv inkluderar blommor, hjärtan, djur och bokstäver, men det är möjligt att hitta mönster för en svindlande mängd olika mönster. När du använder fintjock bomull och en liten krok, kan filvirkningstekniken producera föremål som doilies, löpare och kantband.
Utformningen av filvirkning kallas ofta för mesh; den är baserad på ett rutnät, som består av en serie sammanfogade rutor, även kallade maskor. Några av rutorna fylls i med virkat arbete, och andra lämnas tomma, eller öppna. Denna design är skapad med två grundläggande stygn, dvs kedje- och dubbelvirkad maska. Det senare kallas diskant i vissa europeiska länder.
Vid filvirkning skapas de vertikala kanterna på alla rutor, öppna eller fyllda, med en dubbelvirkad maska som bildar sidan för båda angränsande maskorna. Om en öppen ruta skapas, stickas över- och underkanten med kedjesöm och mitten är tom. För fyllda rutor används flera dubbelvirkade maskor, vanligtvis tre eller fyra, istället för att kedja. Detta resulterar i en ifylld, hel fyrkant. De fyllda rutorna placeras ofta i mönstret för att bilda någon typ av bild eller igenkännlig design.
Även om resultaten verkar intrikata och komplexa, anses filvirkning vara relativt enkel att skapa. När en individ lär sig att läsa mönstret korrekt använder man sig av några av de mest grundläggande sömmarna för att virka mönstret; de flesta hobbyister kan bli skickliga i tekniken. När man börjar filvirka använder de flesta färdiga mönster, som är lätta att hitta och som finns allmänt tillgängliga i böcker och på internet. Det är också möjligt att hitta videohandledningar för att hjälpa till i inlärningsprocessen. Mer erfarna virkare kan också skapa sina egna filmönster med millimeterpapper eller datorprogram.