En farlig lagöverträdare är en gärningsman som har begått ett brott som fastställts ha orsakat allvarlig personskada. Brottslingar som stämplas som farliga lagöverträdare är föremål för hårdare straff och strängare övervakning än genomsnittliga brottslingar. Beroende på gärningsmannens jurisdiktion är en farlig gärningsman föremål för ytterligare övervakning efter fängelse, längre fängelsestraff, registrering av farliga gärningsmän och till och med obestämda fängelsestraff.
I USA har lagstiftning om farliga lagöverträdare utpekats som grundlagsstridig. Av denna anledning är obestämda meningar – sådana som inte har någon specifik längd utan endast minimala och maximala tidsperioder – inte tillåtna. I motsats till denna rättsliga ståndpunkt har dock lagar som kräver att sexualförbrytare ska klassificeras och registreras upprätthållits som konstitutionella, trots kritikernas protester.
Lagar som den populära ”Megans lag” kräver att sexförbrytare registreras och övervakas och att meddelande skickas till eventuella nya grannar som varnar om att en sexförbrytare flyttar in i området. Det finns begränsningar för var gärningsmannen får bo, arbeta och återskapa. De som motsätter sig dessa lagar hävdar att de tjänar som en förlängning av straff, ställer upp för brottslingar för misslyckanden inom något samhälle och inte är kostnadseffektiva. Förespråkare hävdar att att veta vilka sexuella rovdjur är och hur de ser ut ger andra människor en bättre möjlighet att skydda sina barn.
I Kanada och England kan farliga lagöverträdare faktiskt få ett obestämt straff. Den kanadensiska regeringen hävdar att vissa brottslingar utgör en betydande fara för allmänheten. Denna utnämning söks efter ansökan från kronåklagaren och om den beviljas ger den ett automatiskt obestämt straff utan omprövning för villkorlig frigivning under sju år. Brott som passar kriterierna för att söka status som farlig förövare inkluderar specifika sexuella övergreppsbrott, särskilt våldsbrott, eller potentiellt våldsbrott som har ett potentiellt maximistraff på 10 år eller mer. I Danmark är en sådan beteckning och ett sådant straff vanligtvis förbehållet upprepade sexualbrottslingar eller mycket våldsamma förövare vars brott annars inte skulle förtjäna ett livstidsstraff.
Många som motsätter sig obestämd dom för den farlige gärningsmannen säger att den här typen av straff är ett brott mot mänskliga rättigheter. Motståndare hävdar att dessa regeringar förutspår och straffar ett brott som ännu inte har begåtts. I vissa länder har det funnits en trend att ålägga ett system med omvänd onus – att lägga bevisbördan på de anklagade att bevisa att de inte förtjänar utnämningen, i motsats till regeringens börda att bevisa att de gör det. Människorättsaktivister varnar för att detta är en farlig trend som kan skada de befintliga systemen för grundläggande rättigheter i dessa nationer. Dessa aktivister hävdar att det har visat sig vara en svår balansgång att skydda de anklagades rättigheter och samtidigt skydda allmänhetens välfärd.