Europeiska centralbanken är den stora bankgruppen som ansvarar för penningpolitiken för den europeiska valutaenheten eller euron. Europeiska centralbanken grundades 1998 och har många funktioner men har främst till uppgift att upprätthålla prisstabilitet i medlemsländernas valuta. Från och med 2010 har Europeiska centralbanken 16 medlemsländer som förlitar sig på dess politik.
Nu ett av de stora banksystemen i den moderna världen, växte ECB från tidigare institutioner som European Money Institute och den tidigare European Monetary Cooperative Fund. ECB var resultatet av Masstrichtfördraget, även kallat fördraget om Europeiska unionen, som banade väg för skapandet av Europeiska unionen och genomförandet av en gemensam valuta för medlemsländerna. Det område som styrs av ECB:s politik är gemensamt känt som euroområdet.
Till skillnad från andra centralbanker som har ett antal lika uppgifter, pekar Europeiska centralbanken specifikt ut ett syfte som ska hållas framför alla andra: att skapa och upprätthålla prisstabilitet. Medlen för att uppnå detta mål är varierande, men kännetecknas av låg inflation och hög sysselsättning. Andra viktiga uppgifter för ECB inkluderar valutapolitik, förvaltning av reserver för medlemsländer, skapa och genomföra penningpolitik och övervaka betalningssystem.
Europeiska centralbanken har många verktyg till hands för att hjälpa till att nå sina huvudmål. Det är den enda organisationen som kan ge ut sedlar, ungefär som Federal Reserve i USA. Dessutom kan den arbeta nära andra europeiska bankorganisationer i både medlemsländer och icke-medlemsstater, för att öka regional stabilitet och effektivisera verksamheten mellan länder. Den har också ett stort avsnitt ägnat åt insamling och analys av finansiell statistik som kan hjälpa till att påverka och styra politiken.
Beslut fattas av ECB-rådet, som har sex verkställande ledamöter samt cheferna för varje medlemslands centralbank. De verkställande ledamöterna inkluderar en ordförande, vice ordförande och fyra andra ledamöter. Traditionellt är sammansättningen av direktionen så internationell som möjligt för att undvika en uppfattning om favorisering. Hela styrelsen träffas i Frankfurt, Tyskland två gånger per månad för att diskutera policy och se över den ekonomiska utvecklingen.
ECB är inte utan kontroverser. När man styr vitt skilda stater med omtvistad historia är det svårt, för att inte säga omöjligt, att tillfredsställa alla. Diskussion om ECB:s politik är ett vanligt politiskt ämne i både medlemsländer och icke-medlemsländer. Stödet för organisationen är blandat, och vissa anser att den har gjort ett viktigt arbete för att stabilisera valuta- och penningpolitiken i Europa, medan belackare fortsätter att gynna nationalistisk politik istället.