En engelsk plural är formen av ett engelskspråkigt ord som refererar till mer än en av något. Pluralformer gäller i allmänhet substantiv, pronomen och verbformer. Majoriteten av substantiven på engelska använder tre specifika suffix för att indikera deras pluralformer, men många undantag finns. Pronomen och verb kan ändras helt för att ange plural, även om detta inte alltid är fallet.
De grundläggande skrivna formerna av det engelska pluralsuffixet för substantiv är -s, uttalas som [s] eller [z], och -es, uttalas som [ez]. Om -s-ändelsen följer ett tonande ljud — det här är de ljud för vilka stämbanden möts och vibrerar, såsom [z], [m], [g] eller en vokal — låter det som en [z]. Exempel inkluderar ”hundar”, där slutet använder [z]; ”katter”, som behåller de röstlösa [s]; och ”boxar”, som använder [ez]. -es-ändelsen visas vanligtvis efter bokstäverna och bokstavssekvenserna ”x”, ”s”, ”sh” och ”ch.”
Engelska plural substantivformer har flera undantag, inklusive användningen av -ies för ord som slutar på -y och användningen av latinska pluraländelser för ord som lånats från latin. Andra regelbundna undantag inkluderar masssubstantiv, som ”vatten”, som inte ändrar form för att indikera plural när det används i den allmänna meningen att dricka, hitta eller använda vatten. Engelskan är också full av oregelbundna pluralformer som inte följer några regler, och memorering är det enda sättet att komma ihåg hur man bildar dessa. Till exempel, om någon fiskar efter bas, kommer han eller hon inte nödvändigtvis bara att fånga en bas. Ordet ”bas”, som i fisken, är både singular och plural även om det inte är ett masssubstantiv.
De flesta engelska pluralpronomen ändrar form helt på engelska. Det singulära förstapersonspronomenet ”jag” blir till exempel inte ”är” eller ”jag” utan ändras istället till ”vi”. Tredjepersonspronomen ändras till ”de” eller ”deras” om de är ägande. Andrapersonspronomenet, ”du”, förblir detsamma i plural.
En situation på engelska som skapar förvirring är användningen av den possessiva ändelsen av -’s, som har en apostrof. Om apostrof visas på fel ställe, eller inte visas där den ska, kan det ändra ordets betydelse. Till exempel är ”hundar” plural av ”hund”, men ”hunds” är den possessiva formen av singularen ”hund”. Av denna anledning måste författare vara mycket noga med att använda apostrof korrekt.