Ordet ”endomorph” är en en gång vanlig term för en mänsklig kroppstyp som kännetecknas av en större andel fett och robust ben. Den endomorfa kroppen har vanligtvis överskott av fett lagrat i bålen och låren, med extrema exemplar som har rundade, ibland lökformade former. Endomorfen är en av de tre somatotyperna, klassificeringar av mänskliga kroppar baserade på fördelningen av muskler, ben, fett och andra vävnader.
De andra två somatotyperna är ektomorfer och mesomorfer. Ektomorfer tenderar att ha långa ben och en benägenhet för tunnhet. Mesomorfer, däremot, är kraftigt muskulösa men har också lite kroppsfett. Forskare trodde en gång att en persons kroppstyp förblev i stort sett densamma även om han eller hon fick egenskaper hos en annan. Till exempel kan en atletisk mesomorf gradvis börja se ut mer som en endomorf med ålder och brist på motion.
Termerna endomorph, mesomorph och ectomorph skapades av den amerikanske psykologen Dr William Herbert Sheldon. Sheldon baserade somatotyperna på de tre celltyperna som bildades under embryonal utveckling. Endodermala celler bildar matsmältningskanalen, mesodermala celler växer till muskelvävnad och cirkulationssystemet, och ektodermala celler blir nervsystemet och huden. Sheldon teoretiserade att endomorfer hade längre matsmältningssystem som bidrog till deras kroppsmassa och tendens att gå upp i vikt. De tre termerna för kroppsklassificering används fortfarande som riktlinjer av träningsspecialister, men mycket av Sheldons arbete på detta område har länge misskrediterats.
Sheldons användning av somatotyper blev särskilt problematisk när han försökte koppla specifika personlighetsdrag till kroppstyper. Endomorfer ansågs vara lättsamma, toleranta extroverta som sökte nöje, särskilt med mat. Mesomorfer, teoretiserade Sheldon, var mer aktiva och aggressiva, och ektomorfer var typiskt känsliga, intelligenta introverta med en tendens till nervös spänning. Många moderna vetenskapsmän finner att Sheldons arbete överlappar obehagligt med eugenik, den selektiva aveln av människor. Eugenik blev känd på 1930- och 1940-talen när nazisterna tvångssteriliserade hundratusentals tyska medborgare som hade funktionshinder och andra egenskaper som ansågs oönskade.
Termen ”endomorph” används mer avslappnat i dessa dagar för att hjälpa människor att identifiera sina egna metaboliska tendenser. Träningstidningar och träningstränare uppmuntrar specifika kurer för överviktiga personer, och betonar olika övningar för att hjälpa dem att tappa oönskade kilon. Sådana regimer tenderar att betona fettförbrännande aeroba aktiviteter som löpning, promenader, cykling och alla rörelser som höjer hjärtfrekvensen. Även de som fortfarande använder dessa termer noterar att klassificeringarna inte är stela och att många mänskliga kroppar tenderar att vara kombinationer av somatotyperna.