Effektivräntemetoden är ett sätt att redovisa obligationer som säljs till underpris. Sådan försäljning skapar en skillnad mellan det belopp som det emitterande företaget får i förväg och det belopp som det måste betala tillbaka. Skillnaden representerar en kostnad som företaget kommer att behöva dela över obligationens livslängd för redovisningsändamål, en process som kallas amortering. Effektivräntemetoden är en procentbaserad metod för att beräkna denna split.
Under normala förhållanden är en obligationsutgivares beräkningar ganska enkla. Kostnaden för obligationen är helt enkelt räntan. Om det till exempel utfärdar en obligation på 100,000 5 USD (USD) som ska återbetalas efter ett år till en ränta på 5,000 %, blir dess totala kostnad XNUMX XNUMX USD, vilket är listat som en kostnad på företagets konton. Om obligationen har en livslängd på flera år kan den totala kostnaden helt enkelt delas upp över åren för redovisningsändamål. Om obligationsvillkoren kräver en årlig räntebetalning, finns det inte ens behov av en uppdelning: kostnaderna kan helt enkelt kritas upp varje år när de uppstår.
Denna enkla situation kan bli mer komplicerad om, av någon anledning, räntan på en obligation är under genomsnittet som är tillgängligt på marknaden för liknande obligationer. I det här fallet kommer företaget att behöva sälja obligationen till under dess nominella värde för att locka eventuella köpare. I en sådan situation baseras räntebetalningarna fortfarande på obligationens nominella värde och anges som utgifter på normalt sätt. Problemet med denna situation är att skillnaden mellan försäljningspriset och obligationens nominella värde utgör en förlust för företaget, och därmed i praktiken en merkostnad för att låna genom obligationen som måste redovisas. Eftersom fördelen med denna kostnad, nämligen upplåningen, varar i flera år, kommer företaget vanligtvis att vilja dela upp merkostnaden över obligationens livslängd.
Det vanligaste sättet att hantera denna situation är effektivräntemetoden. Varje år beräknar företaget den räntebetalning som skulle förfalla på obligationen om den hade den rådande marknadsräntan från det datum då den utfärdades. Företaget räknar sedan ut skillnaden mellan detta belopp och det faktiska beloppet det betalar i ränta, vilket givetvis baseras på obligationens faktiska nominella värde. Denna skillnad räknas sedan upp som en extra räntekostnad. Under obligationens livslängd kommer dessa ytterligare räntekostnader att summera till den totala extra kostnad som företaget förvärvade genom att emittera med rabatt.
Effektivräntemetoden ska inte förväxlas med metoder för att beräkna en ränta på ett lån eller kreditavtal. I detta sammanhang kan hänvisningar till effektiva räntor täcka två delar av beräkningen. Det ena är att tillåta en rättvis jämförelse mellan olika lån som ger ränta med olika intervall; detta görs genom att beräkna den totala upplupna räntan under ett år. En annan innebörd är en årlig jämförelse av det totala belopp som ska betalas under ett år, med hänsyn till både räntebetalningar och eventuella avgifter. Krav och terminologi för effektivränteberäkningar varierar beroende på jurisdiktion.