Profylax för djup ventrombos (DVT) är medicinsk behandling för att förhindra utvecklingen av DVT hos en patient med risk för detta tillstånd. Hos patienter med DVT bildas en blodpropp i de djupa venerna i armen eller benet, vilket blockerar blodflödet och kan leda till komplikationer. Den allvarligaste komplikationen är en lungemboli (PE), där en propp lossnar, går till lungorna och blockerar luftvägarna. PE kan vara dödlig, och debuten kan vara så snabb att patienten aldrig får en chans att söka behandling.
Läkare screenar patienter före procedurer som kan skapa en risk för DVT, som långa operationer, för att avgöra om de behöver DVT-profylax. Tillhandahållande av förebyggande vård till patienter som kanske inte nödvändigtvis utvecklar tillståndet är mer kostnadseffektivt än att ge retroaktiv behandling till en patient som upplever DVT. DVT-profylax är standard på många sjukhus och kliniker för att skydda patienters hälsa och säkerhet.
Det finns många alternativ för DVT-profylax, och en läkare kan överväga kombinationsbehandling om det är motiverat. Vid mekanisk DVT-profylax använder patienten fysiska medel som kompressionsstrumpor, elektrisk stimulering och roterande bord för att förhindra bildandet av blodproppar. Dessa åtgärder stimulerar alla blodflödet, hämmar koagulering och minskar risken för en stor embolus. De kan användas i en mängd olika miljöer, som långdistansflygningar där det finns oro för koagulering på grund av långvarig orörlighet.
Farmakologisk DVT-profylax innebär administrering av läkemedel som lågmolekylärt heparin för att förhindra koagulering. Patienten kan ta dessa läkemedel under olika lång tid, beroende på riskerna och situationen. De hämmar bildningen av blodproppar så att blodet fortsätter att rinna fritt genom de djupa venerna. Dessa förebyggande åtgärder kan vara något mer riskfyllda, eftersom de skapar en ökad risk för okontrollerbar blödning, och läkaren måste balansera denna oro med riskerna att inte ge någon profylaktisk behandling alls.
Patienter som kan behöva DVT-profylax inkluderar kirurgiska patienter över 40 samt alla som behöver operation som tar längre tid än två timmar; personer med en historia av operation eller allvarliga fysiska trauman; och cancerpatienter som ska opereras. Koagulopatier kan också vara en anledning att rekommendera förebyggande vård om en patient förbereder sig för operation. Riktlinjerna varierar mellan länder, och vissa sjukhus och kliniker kan ha sina egna, mer aggressiva riktlinjer för vårdgivare att använda när de beslutar om patienter behöver DVT-profylax.