En dubbel-dipp lågkonjunktur beskriver en tidsperiod då ekonomin går in i recession, återhämtar sig en kort stund och sedan faller tillbaka i lågkonjunktur igen. USA upplevde denna typ av lågkonjunktur i början av 1980-talet. En dubbel-dip lågkonjunktur kallas ibland för en W-formad lågkonjunktur, som beskriver den ekonomiska trendlinjen på en graf, som visar två uttalade dalar med en uppgång däremellan. Den korta tillväxtperioden mellan de två lågkonjunkturperioderna kallas ibland för ”den döda kattstudsen”.
En lågkonjunktur definieras som två eller flera kvartal i rad med negativ tillväxt, mätt med ett lands bruttonationalprodukt. I en dubbel-dipp lågkonjunktur visar ekonomin negativ tillväxt under två eller flera kvartal, positiv tillväxt under ett eller två kvartal och sedan två eller flera kvartal med negativ tillväxt. Lågkonjunkturen anses inte vara helt över förrän ekonomin visar mer än två kvartal i rad med tillväxt. Medan länder tenderar att gå in i recession oberoende av varandra, kan en global recession inträffa om de faktorer som orsakar recessionen påverkar större delen av världen.
En lågkonjunktur med dubbla fall kan ibland orsakas när regeringen vidtar alltför aggressiva åtgärder för att stabilisera ekonomin och uppmuntra en återhämtning. I lågkonjunkturen i USA i början av 1980-talet höjde Federal Reserves ordförande Paul Volker, av rädsla för att ekonomin skulle drabbas av inflation, räntorna kraftigt. Samtidigt som det skedde en kortsiktig förbättring, fick de höjda räntorna snart att ekonomin föll igen, vilket resulterade i en dubbel-dipp recession. Denna andra nedgång drev ner räntorna igen, vilket resulterade i deflation eller en minskning av priserna.
Ett annat kännetecken för en dubbeldopp är den så kallade arbetslös återhämtning. Det är då de flesta indikatorer, inklusive bruttonationalprodukten eller GDC, pekar på ekonomisk tillväxt men arbetslösheten är fortfarande hög. Jobbtillväxt är en släpande indikator på ekonomisk tillväxt, vilket innebär att den inträffar efter att andra ekonomiska indikatorer visar förbättring. Därför, när andra indikatorer signalerar återhämtning, men den förväntade sysselsättningstillväxten inte följer, kan ekonomin glida in i recession igen, vilket ger en dubbel-dip recession.
En recession med dubbla dip tenderar att vara den värsta sorten, eftersom konsumenternas förtroende urholkas när ekonomin ser ut att återhämta sig, men sedan sjunker igen. Konsumenter fruktar att lågkonjunkturen kommer att pågå och kan förvärras till depression. Detta gör en dubbel-dipp lågkonjunktur som mycket svårare för ekonomin att ta sig ur.