En diskursiv uppsats är en typ av uppsats som diskuterar ett problem, en kontrovers eller en ny fråga. Denna uppsats kan vara informell eller formell, men är oftast skriven på ett formellt sätt. Många universitet och klasser kräver att sökande och studenter skriver denna typ av uppsats för att undersöka och utvärdera deras färdigheter i att skriva, tankebildning och analys.
En av de utmärkande delarna av en diskursiv uppsats är dess objektivitet. Det är viktigt att skribenten presenterar problemet på ett opartiskt sätt och diskuterar alla argument grundligt och noggrant. Om instruktioner tillåter skribenten att ställa sig på en punkt, bör han först presentera alla sidor innan han väljer en. För att göra uppsatsen mer objektiv, rekommenderas att uppsatsen skrivs i ett tredjepersonsperspektiv och undviker att använda förstapersonsfraser som ”enligt min mening”, ”Jag tror” och ”Jag stöder helt.” På så sätt skiljer sig en diskursiv uppsats från en argumenterande uppsats, eftersom den senare bara presenterar en sida av frågan och diskuterar detaljer för eller emot den sidan.
En effektiv diskursiv uppsats börjar ofta, om inte alltid, med en sund introduktion som tydligt slår fast vad frågan handlar om. Den kan också diskutera frågans relevans och sammanhang för andra aktuella frågor. Kärnan i frågan bör inte gå längre än ett stycke, som i allmänhet kan bestå av tre till sex meningar.
De efterföljande styckena efter inledningen är alltid tilldelade för de olika punkterna och argumenten i frågan. Dessa stycken bör också ordnas på ett logiskt och organiserat sätt. Till exempel kan en författare först diskutera alla positiva punkter i frågan innan han citerar de negativa punkterna, istället för att hoppa från ett positivt argument till ett negativt.
Helst bör varje huvudpunkt diskuteras i bara ett stycke. Författaren kan börja stycket med ett kortfattat, rakt på sak innan han förklarar i detaljer och presenterar andra resonemang. För att göra ett argument mer trovärdigt kan styckena även innehålla ytterligare exempel, situationsfall och till och med citat från pålitliga källor och viktiga personer angående frågan. Efter att ha avslutat en punkt bör skribenten börja med ett annat stycke och använda korrekta konjunktioner och bindande fraser för att göra en smidig övergång.
En diskursiv uppsats bör också avslutas med en slutsats, eller ett stycke som sammanfattar huvudelementen och argumenten i frågan. Om det tillåts kan skribenten också ange sin ståndpunkt i frågan, men bör ändå vara opartisk. Han kan också ge en ”prognos” om vad som kan eller inte kan hända, givet den information och detaljer som presenteras. Slutsatsen bör inte inkludera nya idéer som inte har förklarats tidigare. En diskursiv uppsats ska inte bara diskutera ett visst ämne, utan bör också uppmana läsarna att skapa ytterligare diskussioner.