En demultiplexer, eller ”demux”, är en utrustning som tar en enda signal som bär flera nyttolaster och delar upp den i flera strömmar. De används ofta inom telekommunikation för att bära signaler över långa avstånd. En demultiplexer är motsatsen till en multiplexer. En multiplexer, eller ”mux”, tar signaler från många källor och sätter dem i en enda signal. Den signalen sänds vart den än behöver gå och demonteras sedan i andra änden av en demultiplexer.
För att föreställa sig hur en demultiplexer fungerar kan den jämföras med driften av ett vattenhjul. Det är en enda enhet med många små hinkar på som samlar upp vattnet i var och en. Vattnet transporteras sedan och släpps sedan av i varje separat hink. Intaget av vatten vid multiplexering, och utsläppet på andra sidan demultiplexerar. Det är ett sätt att få många stycken trafik från en plats till en annan utan att behöva ha separata ledningar för varje.
Inom telekommunikation är en multiplexers ”hinkar” tidsluckor. Om någon ringer från ett kontor i New York, till exempel till ett annat kontor i New Jersey, skickas samtalet från kontoret till den lokala telefonväxeln. Växeln ser att den som ringer ringer New Jersey, så skickar honom till New Jersey multiplexern. Denna enhet är direkt ansluten till fiberbiten som går till New Jersey.
Samtalet ges en tidslucka, 36 i detta exempel, och skickas på väg över fiber till New Jersey. Förutom samtalsdata – personens röst – läggs ytterligare en bit information dit av multiplexorn som säger till den andra änden att, medan samtalet pågår, är allt som kommer in på tidslucka 36 för detta specifika samtal. I andra änden plockar demultiplexern upp informationen, ser att allt som kommer in på tidslucka 36 är för New Jersey-kontoret och skickar den i väg via telefonväxeln.
Denna process av multiplexering och demultiplexering sker hundratals gånger i sekunden för varje samtal som äger rum över längre avstånd. Om någon skulle ringa över landet skulle hennes konversation, fortfarande i tidslucka 36, inspekteras vid varje större växel och skickas iväg tills den nådde staden hon ringde. Den växeln skulle se att samtalet var för någon ansluten till det och ”bryta ut” samtalet och demultiplexera det. Processen är så förfinad och utrustningen så snabb att även om samtalsdata kan inspekteras 20 eller 30 gånger, uppfattar den som ringer ingen fördröjning i samtalet.