Digital Enhanced Cordless Telecommunications (DECT)-telefoner är enheter som kan användas för att kommunicera via telefonlinjer utan en sladd som ansluter luren och basen. Den analoga tekniken som användes i tidigare trådlösa telefonmodeller kunde resultera i ljudkvalitet som inte alltid var särskilt bra. Med digital teknik blir ljudet tydligare, avståndet mellan telefonen och basstationen kan bli större och ett bredare frekvensområde finns tillgängligt.
Egenskaper och funktioner
En DECT-telefon, allmänt känd som DECT 6.0 i USA, kräver en basstation för att ladda luren och ta emot telefonens signal. Den kommer vanligtvis med en handenhet, men ytterligare sådana kan läggas till på vissa modeller. Detta gör dem användbara i hem med flera våningar eller stora layouter, och för kontor som vill ha flera skåp för att komma åt samma telefonsystem. Varje handenhet är inställd för att kommunicera med samma basstation och kommer vanligtvis med sin egen laddningsdocka eller ”vagga”.
Användningsräckvidden för en telefon beror på själva telefonen, även om den vanligtvis kan nå över 300 fot (upp till 100 meter). Digital teknik gör att en DECT-telefon har mycket större räckvidd än vad som tidigare varit möjligt, även om detta kan påverkas av olika miljöfaktorer. Föremål mellan luren och basen kan till exempel potentiellt störa signalen och minska räckvidden för dessa telefoner.
Vissa DECT-telefoner kan användas med allmän trådlös teknik, vilket gör att olika handenheter anslutna till samma basstation kan användas som walkie talkies. Andra standarder, som Wi-Fi®, har dock varit mer populära på vissa marknader, så DECT-tekniken har inte expanderat till många andra enheter på platser som USA. En DECT-telefon kan ofta användas med Voiceover Internet Protocol (VoIP)-teknik, vilket gör att den kan fortsätta att fungera med den nya kommunikationsplattformen.
Risker och bekymmer
Ett av de största problemen med DECT 6.0-teknik i USA är att den inte inkluderar en enda teknikprofil för användning av alla tillverkare. Detta innebär att en telefon som tillverkas av ett företag vanligtvis inte fungerar med en bas eller ett tillbehör tillverkat av ett annat. Någon som använder en DECT 6.0-telefon bör leta efter tillbehör och delar tillverkade av samma tillverkare för att säkerställa att alla komponenter är kompatibla.
Det finns en fråga om hur säker signalen är från denna typ av telefon. DECT-teknik använder kryptering för att skydda signalen, men krypteringen har brutits och någon kan potentiellt lyssna på ett telefonsamtal. Det är också möjligt för någon att fånga upp signalen från en handenhet till basen. Detta gör att en annan enhet kan fungera som bas och skicka ett samtal via den till en annan plats, snarare än via själva basen och telefonlinjen.
Det finns oro bland vissa människor över strålningen som släpps ut av DECT-telefoner. I allmänhet avger de endast en låg nivå av strålning under användning och under laddning; även att använda telefonen ofta bör inte orsaka några hälsoproblem. Många enheter som används dagligen avger dock en del strålning, och även om dessa föremål individuellt är ofarliga, finns det viss oro för möjligheten att långvarig användning av flera enheter kan resultera i tillräcklig kumulativ exponering för hälsoproblem. Forskning om denna exponering pågår.
Historia och terminologi
DECT-telefonen introducerades ursprungligen i Europa och kallades först för en ”Digital European Cordless Telephone”. Det har sedan dess blivit en industristandard i många delar av världen. Termen ”DECT” i sig används vanligtvis i Europa och andra regioner, såsom Australien och olika asiatiska länder.
I USA används termen ”DECT 6.0”, men detta indikerar inte någon speciell teknisk beteckning. ”6.0” valdes helt enkelt för att indikera att det var en ny teknik för amerikanska konsumenter. En DECT-telefon i USA fungerar på 1.9 GHz och ersatte ofta telefoner som använde 5.8 GHz-frekvensen. Det beslutades att ”1.9” kan verka sämre än ”5.8”, trots att detta inte var tekniskt korrekt, och därför valdes ”6.0” för marknadsföring i USA.