En datorterminal är den hårdvara som används för att mata in, hämta och visa elektronisk data. Medan många människor tänker på den moderna stationära eller bärbara datorn som är placerad vid en arbetsstation som en terminal, är dessa enheter bara det senaste inom terminaltyper som har använts under åren. Med tillkomsten av 1940- och 1950-talens datorer, konceptet med en arbetsstation som gjorde det möjligt att mata in information i databasen, samt hämta information baserad på frågor, kom det ursprungliga konceptet med datorterminalen till.
Ett av de tidigaste exemplen på denna typ av elektromekanisk hårdvara var den vanliga teleprintern. Även om olika märken och modeller varierade något i design, inkluderade de flesta ett tangentbord som såg mycket ut som en skrivmaskin. Denna skrivstation var kopplad till datorsystemet som inhyste lagrad data. Genom att använda tangentbordet för att ange en fråga och sedan trycka på en specifik tangent för att påbörja sökningen, skulle systemet hitta svaret och sedan skriva ut svaret på det pin-matade papperet som används av teleprintern. Terminaler av denna typ blev populära i många förlags- och mediaföretag under 1950-talet, eftersom användningen av dessa elektroniska hjärnor för att utföra faktakontroller hjälpte dessa företag att ständigt uppdatera och underhålla stora mängder information om alla typer av data.
De flesta av dessa tidiga enheter krävde användning av hålkort för att lägga till information till en databas. Hålkorten skapades genom att använda utrustning för att perforera ett litet rektangulärt kort på specifika punkter längs kortets kropp. Varje kort matades in i en kortplats på terminalen, vilket gjorde att systemet kunde läsa kortet och omvandla informationen till elektronisk data som sedan lagrades i systemets minnesbanker. Det var dessa lagrade data som systemet skulle komma åt när en fråga gjordes, översätta data tillbaka till ett vanligt språk och använda en eller flera teleprinters för att ge en utskrift av svaret.
Med de tekniska framstegen på 1970- och 1980-talen började begreppet datorterminal att förändras något. Istället för ett litet antal terminaler kopplade till en stordator kom idén om ett nätverk av skrivbordsanslutningar via en central server till. På 1990-talet var arbetsstationerna i många företag inte längre utrustade med enheter som skrivmaskiner, utan hade en hårddisk, bildskärm och tangentbord som var tillräckligt små för att passa på ett typiskt arbetsbord. I vissa fall inkluderade dessa nyare terminaler också en skrivare, även om många företag valde att använda en enda skrivare för att serva flera terminaler samtidigt. Allt eftersom tekniken fortsatte att förbättra de elektroniska funktionerna i dessa nyare system, blev enstaka skrivare på enskilda arbetsstationer vanligare.
Idag tillåter en datorterminal inte bara användaren att ansluta till data som sparats på en hårddisk, eller data som lagras på en gemensam server inom verksamheten, utan även till den mängd information som finns på Internet. Denna moderna konfiguration av terminalen fortsätter att förändras. Teknikens framsteg gör det nu möjligt att använda bärbara datorer och till och med vissa handhållna enheter för att fjärransluta till databaser, ange och hämta data och i allmänhet utföra alla de uppgifter som en gång bara var möjliga i en kontorsmiljö.