Citizens’ Band (CB) radio är en kommunikationsenhet som gör att människor kan prata med varandra med hjälp av en radiofrekvens. Användaren har 40 kanaler att välja mellan och använder ett 11 meters band eller 27 MHz. CB-radio var en av de få radiotjänster som var tillgängliga för personligt bruk på 1940-talet, men utrustningen som behövdes för att använda den var oöverkomligt dyr, så den användes främst av hantverkare och lastbilschaufförer under 1960-talet.
1970-talet såg en explosion i användningen av CB-radio. Radioutrustningstekniken hade blivit mindre och blev ganska populär bland lastbilsförare. Eftersom den nationella hastighetsgränsen hade sänkts till 55 mph (90 km/h), började lastbilschaufförer använda radioapparater för att varna varandra när de såg hastighetskontroller som satts upp av polisen.
Dess popularitet tog också fart på 1970-talet tack vare filmer som Convoy and the Smokey and the Bandit-serien. TV-program som The Dukes of Hazzard introducerade också radion för den amerikanska allmänheten. Dessa filmer och tv-program skildrade lastbilschaufförer och goa pojkar som överträdde lagen med hjälp av sina CB-radioapparater.
Samtidigt exploderade CB-radions popularitet runt om i världen. Klubbar bildades, och inte bara lastbilschaufförer var medlemmar – många människor tillbringade timmar i sina hem och pratade med människor. Användare hade sitt eget språk och sina egna anropssignalnamn, så kallade handtag. Kanal 9 var specifikt utsedd för nödsamtal för att ge hjälp till parter i problem.
Människor som ägde en CB-radio i många länder var lagligt skyldiga att skaffa en licens för den. Många människor ignorerade denna regel, eftersom det bidrog till entusiastens image av fredlös. Som med all form av kommunikation där en person kan förbli anonym, var systemet öppet för missbruk och vevradiosamtal var en källa till irritation för vissa och uppsluppenhet för andra.
CB-radio är fortfarande ett populärt tidsfördriv för många människor runt om i världen, men med tillkomsten av internet och mobiltelefoner är det inte längre lika populärt som det en gång var. Det används fortfarande i stor utsträckning av lastbilschaufförer och är särskilt användbart på landsbygden där telefonlinjer inte kan användas.