Casus belli är en latinsk fras som bokstavligen betyder ”tillfälle till krig”. Det översätts ofta som en ”orsak för krig” eller ett ”fall för krig”, och det används för att beskriva en incident som blir en katalysator för en militär konflikt. Som en allmän regel måste en nation förse det internationella samfundet med en casus belli innan krig mot en annan nation, och om en nation förväntar sig att åberopa hjälp från allierade är en sådan sak avgörande. Termen ”casus bellum” används också på samma sätt.
I vissa fall kan en casus belli vara en incident som direkt provocerar fram ett krig, till exempel en förebyggande attack eller invasion. I det här fallet stöder det internationella samfundet ofta konflikten, under argumentet att en nation måste försvara sig när den är hotad. I andra fall kan orsaken vara en förevändning eller motivering för krig, i vilket fall kan grunderna för krig vara lite grumligare, och en nation kan ha problem med att övertyga det internationella samfundet om att dess handlingar är lämpliga.
Ett klassiskt exempel på en casus belli var mordet på ärkehertig Ferdinand 1914, vilket provocerade Österrike-Ungern till krig mot Serbien, vilket så småningom också drog in stora delar av Europa i kriget och utlöste första världskriget. En annan var den japanska bombningen av den amerikanska hamnen Pearl Harbor 1941, vilket provocerade USA att förklara krig mot Japan och därför mot axelmakterna.
I ett relaterat koncept, en casus foederis, använder en nation en casus belli som motivering för att be om hjälp från allierade. A casus foederies kräver ett befintligt avtal eller fördrag mellan två allierade. När USA attackerades 2001 åberopade till exempel den nordatlantiska fördragsorganisationen (NATO) artikel 5, som säger att en attack mot vilken medlem som helst anses vara en attack mot alla. Hjälp kunde då erbjudas, eftersom USA hade en tydlig casus belli i form av terrorattacker som såg ut att vara kopplade till Afghanistan.
Fallet för krig är inte alltid tydligt, och ibland är det hårt manipulerat. Omständigheterna kring Tonkinvikens incident som användes av USA som motivering för Vietnamkriget, till exempel, har i efterhand ifrågasatts kraftigt av historiker som har föreslagit att situationen kan ha skapats på konstgjord väg för att manipulera den amerikanska allmänheten. I andra fall har en nation haft en tydlig casus belli och den har valt att försöka lösa situationen genom fredssamtal och förhandlingar, ett tillvägagångssätt som många tycker är att föredra framför att skjuta först och ställa frågor senare.