En canaliculus är vilken som helst av de små rören eller kanalerna som går genom olika delar av kroppen. Dessa smala passager kan bära nerver, vener eller kapillärer, men fungerar i de flesta fall som ledningar för kroppsvätskor. Termen används sällan ensam, utan snarare som en del av en mer specifik anatomisk term när det gäller medicinska studier och rapporter. Oftast används istället termerna ”kanaler” eller ”kanaler”.
De mest framträdande canaliculi är de i benen, som breder ut sig som ekrar i ett bikakemönster och förbinder luckorna. Lacunae är de mikroskopiska rören som transporterar osteocyter, näringsämnen och avfall till och från benet på samma sätt som blodkärl överför näringsämnen och avfall genom kroppen. En bencanaliculus fungerar som en ränna för periosteocytisk vätska, som består av material som är för stora för att kunna filtreras genom tjock benvävnad, såsom kalcium- och fosfatjoner.
De lacrimal canaliculi är förmodligen den vanligaste av alla canaliculus, även om de flesta känner dem under deras vanligare namn – tårkanaler. Denna canaliculus förbinder lacrimal sjön med lacrimal sac. Enklare uttryckt är kanalen dispenserrännan för tårar, som ständigt fyller på tårsäcken när tårarna släpps.
Dentala canaliculi är tändernas vener, som transporterar blod och näringsämnen från pulpan vid basen av tanden till emaljen. Vid sina rötter är dessa canaliculi täta och tätt klumpar. De minskar i både storlek och närhet när de sträcker sig närmare emaljen.
En cochlear canaliculus är inrymd i tinningbenet i örat och fungerar som ett hus för den mindre perilymfatiska kanalen. Den perilymfatiska kanalen hjälper till att dränera all överflödig perilymfatisk vätska som kan byggas upp i öronen. Även i tinningbenet finns mastoid canaliculus, som bär den aurikulära grenen av vagusnerven, eller vad som i huvudsak är högtalarkabeln mellan örat och hjärnan. Mastoidcanaliculus är nära, men inte ansluten till, tympanic canaliculus, som inrymmer en del av glossopharyngeal nerven och en huvudartär till öronhålan.
Andra typer av canaliculi är den apikala canaliculus, som förbinder njuren med den apikala cytoplasman, och intercellulära och intracellulära canaliculi. Dessa två förbinder parietalcellerna som genererar saltsyran för att underlätta matsmältningen. Lite söder om dem finns gallcanaliculi, som tillsammans bildar gallduktilerna.