En cadenza är ett avsnitt i ett musikstycke, vanligtvis en aria eller en konsert, som möjliggör ett dramatiskt soloframträdande. Vanligtvis nära slutet av en sats, eller avsnitt, kommer orkestern att sluta spela, och en solomusiker kommer att framföra ett kort stycke utformat för att visa upp hans eller hennes färdigheter. Detta stycke kan improviseras av musikern eller så kan det komponeras och skrivas ner i förväg. Ibland skriver tonsättare in kadensen i musikstycket; andra gånger anges det som en improvisation i en notskrift i musiken.
Övningen började faktiskt i slutet av 1600-talet och början av 1700-talet när kända italienska operastjärnor tog varje tillfälle de kunde hitta för att visa upp sina sångkunskaper. Termen cadenza kommer egentligen från en annan musikalisk term, kadens, som syftar på slutnoterna i ett musikstycke som en aria. Operasångare skulle ofta försköna dessa avslutande delar med invecklade vokala blomstrar av sina egna, och praktiken blev vardag.
När en konsert har en kadens inträffar det ofta i slutet av första satsen, och är ofta den mest dramatiska, virtuosa framförandet i stycket. Ibland kan detta göras med improvisation, vilket innebär att musikerna skapar musiken när de spelar under framförandet. Kompositörer som Mozart, Beethoven och Vivaldi var också artister, och de använde de improviserade kadenserna som en chans att visa lite av sin personlighet, känslor och avancerade färdigheter.
Nära slutet av en sats slutar resten av orkestern att spela och bara en artist blir kvar. Den här artisten kommer att spela kadensen och avsluta rörelsen med hans eller hennes imponerande talang och färdigheter. Efter kadensen återupptar resten av orkestern att spela nästa sats med eller utan solisten. De flesta konserter har bara en kadens, och de är sällan improviserade längre, även om praktiken återtar popularitet.
Under senare år skrev många kompositörer ner sina kadenser, även om några lämnade dem som utrymmen för improvisation av mycket skickliga musiker. I vissa fall skulle andra tonsättare skapa kadenser för särskilda konserter; till exempel har Beethovens violinkonsert cirka 15 olika kadenser skrivna av olika kompositörer. Endast de bästa musikerna brukar improvisera under föreställningen i modern tid. De flesta artister skriver musiken till sin cadenza i förväg, låter andra komponera åt dem eller använder någon av de många som redan finns.