Då och då inträffar en händelse av sådan omfattning eller känslighet att en standardutredning helt enkelt skulle vara otillräcklig. Det kan finnas för många tekniska aspekter att ta hänsyn till, eller så kan allmänheten inte lita på att examinatorerna är helt objektiva eller noggranna. I sådana här situationer kan myndigheterna uppmana till bildandet av en blå band-kommitté. Denna grupp består vanligtvis av erkända experter eller pensionerade statsmän kända för både sin expertis och sin objektivitet. Medlemmar väljs ofta även ut för sin offentliga personlighet, som den välkände konsumentförespråkaren Ralph Nader eller den framstående före detta presidenten Jimmy Carter.
En kommitté med blått band kanske inte samarbetar bättre än andra utredningspaneler, men enskilda medlemmars expertis och rykte är dess verkliga försäljningsargument. Efter de tragiska händelserna den 11 september 2001 gick till exempel en uppmaning till en objektiv kommission för att sålla igenom alla bevis och rapporter för att ge rekommendationer för framtiden. Eftersom den nuvarande presidentadministrationens agerande också var under granskning, var den utvalda panelen tvungen att ses som politiskt opartisk. Det är därför en kommission med blått band bestående av privata experter och före detta statsmän sammankallades istället för en samling aktiva regeringstjänstemän.
En sådan grupps arbete är dock inte begränsat till känsliga eller övergripande offentliga frågor. Högskolor och icke-vinstdrivande stipendier sammankallar ofta denna typ av kommitté för att avgöra de bästa mottagarna för stipendier, nationella utmärkelser eller andra utmärkelser. Genom att rekrytera ett brett spektrum av yrkesverksamma i en blå band-kommitté hoppas man att en kandidats specifika kompetens och talanger kan utvärderas ordentligt av minst en expert på området.
Andra organisationer kan också söka sig till en blå band-kommitté för att undersöka en kontroversiell fråga som obligatoriskt säkerhetsbälte på bussar eller förbättra hemlandets säkerhet. Helst representerar medlemmarna alla aspekter av den aktuella frågan och kan tala auktoritativt under öppna diskussioner. En läkare som tjänstgör i en sådan kommitté bör till exempel kunna presentera läkarkårens ståndpunkt om bältesanvändning, medan en advokat i samma panel skulle presentera advokatsamfundets ståndpunkt. Dessa grupper fungerar bäst när alla deras medlemmar är medvetna om sitt ansvar som representanter för sina yrken.