En försoningsproposition är ett lagförslag som antagits i USA:s senat eller representanthuset genom en specifik lagstiftningsprocess som anges i Congressional Budget Act från 1974. Syftet med försoning är att genomföra policyförändringar i den federala budgeten samtidigt som den går förbi den obegränsade debatten och ändring som vanligtvis är tillåten. Till skillnad från ett vanligt lagförslag kan ett försoningsförslag antas med en jakande röst av endast 51 senatorer. Reglerna begränsar debatten till 20 timmar, begränsar ändringar och förhindrar en filibuster av minoriteten. För att utlösa ett avstämningsförslag måste kongressen anta en samtidig budgetresolution med avstämningsinstruktioner till en eller flera kommittéer för att komma med ändringar i befintlig lag gällande utgifter, skatter eller skuldgränser som ger en önskad förbättring av regeringens finanspolitiska ställning.
Den ursprungliga avsikten med processen för försoningsproposition var att kombinera resultatet från flera kommittéer till ett lagförslag och påskynda dess godkännande. Avstämningsräkningar måste avse federala budgetposter, såsom skatter, utgifter och skuldgränsen. När utskotten har tagit fram konkreta förslag enligt avstämningsinstruktionerna paketerar senatens budgetutskott de enskilda lagförslagen till ett lagförslag. Senatens budgetutskott kontrollerar de beräkningar som används för att komma fram till varje lagförslag, men den har inte rätt att i grunden ändra delpropositionerna så länge utskottet följt avstämningsinstruktionen. Efter att budgetutskottet har packat om räkningarna till en gigantisk räkning, ”rapporteras” det till senatsgolvet för försoning.
Avstämningsprocessen skiljer sig från standardförfarandet. Ett definitivt datum för omröstning om slutlig passage bestäms av det begränsade antalet debatttimmar. Alla föreslagna ändringar av lagförslaget måste vara verkligt relevanta för den fråga som tas upp i propositionen. Till exempel kan ett ändringsförslag som kräver att alla amerikaner rakar sina huvuden inte föreslås för ett lagförslag som höjer skuldtaket. Ändringar måste klara ett sexdelat test, kallat Byrd-regeln, för att tillåtas under avstämning.
Uppkallad efter senator Robert Byrd, antogs Byrd-regeln 1985 i syfte att definiera bestämmelser som är främmande och därför olämpliga för försoning. En avsättning anses vara ovidkommande om den inte leder till förändringar i utgifter eller intäkter. Utgifts- och intäktsförändringarna måste vara väsentliga och inte bara tillfälliga till andra delar av bestämmelsen. Till exempel skulle ett ändringsförslag som höjer skatterna och skapar en ny tillsynsmyndighet för modepolisen anses vara ovidkommande i ett lagförslag för att minska underskottet. Om bestämmelsen ger en utgiftsökning eller en inkomstminskning måste den falla inom ramen för kommittéavstämningsinstruktionen och jurisdiktionen.
Ändringar av ett avstämningsförslag kan inte rekommendera ändringar i socialförsäkringen enligt Byrd-regeln. Avsättningar som ökar underskottet för räkenskapsår utanför de som ingår i avstämningsåtgärden är också främmande. Om en senator hävdar att en bestämmelse bryter mot Byrd-regeln, bestämmer senatens parlamentariker om denna ordningsfråga. När en bestämmelse bryter mot någon av de sex aspekterna av Byrd-regeln enligt parlamentarikern tas den bort utan omröstning. Det enda sättet för bestämmelsen att finnas kvar i lagförslaget är att 60 eller fler senatorer röstar för att avstå från Byrd-regeln.
Det nukleära alternativet, ofta förväxlat med försoningsförfarandet, är en annan taktik för att svara på en filibuster eller annan fördröjningsstrategi. En senator skapar en ordningsfråga genom att hänvisa till de konstitutionella omständigheterna som kräver en omedelbar omröstning om förfarandet inför senaten. Senatens ordförande fattar ett parlamentariskt beslut om senatorns ordningsfråga. En filibuster-anhängare kan ifrågasätta domen, varefter en filibuster-motståndare lägger fram överklagandet och tvingar fram en omröstning om domen. En jakande omröstning med enkel majoritet om domen avbryter debatten och flyttar senaten till en omröstning om den sakfråga som behandlas.