Termen ”ataxisk gång” kommer från orden ”a”, som betyder utan; ”taxi”, som syftar på ordning eller reglering; och ”gång”, som är ett mönster av lemrörelser i rörelse. I huvudsak hänvisar ”ataxisk gång” till en oregelbundenhet i rörelsemönster. Generellt sett hänvisar termen vanligtvis till ett onormalt tillstånd att gå eller springa, och det omfattar en mängd olika rörelsestörningar som orsakas av många källor till neurologiska, muskulära och genetiska avvikelser. Med rätt diagnos, hantering och rehabilitering har personer som lider av en ataxisk gång en hög sannolikhet att fungera högt trots de rörelsehinder som kan bli följden av deras tillstånd.
Denna term ”ataxisk gång” är inte avsedd att beskriva en ovanlig men annars hälsosam rörelse. Snarare är det reserverat för kliniskt diagnostiserade tillstånd som påverkar ens förmåga att transportera mellan två platser. Mekaniskt kan en person som har en ataxisk gång ha förvärvat detta genom trauma eller genetik, vilket orsakar muskulära abnormiteter som påverkar funktionen hos lokomotivmusklerna. Neurologiskt kan en ataxisk gång orsakas av cerebellum, sensorisk eller vestibulär dysfunktion.
Lillhjärnan är ett område av bakhjärnan som är associerat med kontroll av rörelse och balans. Trauma eller anatomiska oregelbundenheter i detta område kan därför påverka den kinetiska potentialen hos en individ, vilket ofta resulterar i en ataxisk gång. Det vestibulära systemet är en grupp av sinnesorgan som finns i innerörat, vilket är förknippat med rumslig medvetenhet och balansuppfattning. Liksom lillhjärnan kan försämring av detta system leda till lokomotiva svårigheter.
Sensoriska orsaker till en ataxisk gång orsakas i allmänhet av afferenta eller efferenta nervbanor. Afferenta nerver är de som känner, och efferenta nerver är motoriska nerver som hjälper till i rörelse. Om någon av dessa typer av nerver inte fungerar korrekt, kan kroppen utmanas kinetiskt.
Lesioner kan förekomma i nervsystemet och orsaka funktionsnedsättning. Ett allmänt känt exempel på sådana lesioner är multipel skleros (MS). Det kan också finnas kemiska orsaker till en tillfällig ataxisk gång, inklusive överkonsumtion av alkohol.
Behandlingen för ataxi är klientspecifik, eftersom de flesta som lider av rörelsestörningar har mycket unika situationer, men de flesta behandlingsplaner är mycket beroende av sjukgymnastik. Sjukgymnaster kan arbeta direkt med en klient är att diagnostisera svagheterna i den personens gång och utveckla en plan för att stärka lokomotivförmågor på ett kompenserande sätt för att balansera ens rörelser. Mekaniska hjälpmedel som rullstolar och käppar används också ofta, och i vissa fall har neurotransmittorer också uppvisat positiva effekter på ataxi.