Embargolagen från 1807 antogs av den tionde amerikanska kongressen och undertecknades i lag av Thomas Jefferson, landets tredje president. Dådet anstiftades av en önskan att visa fullständig ekonomisk och militär neutralitet under Napoleonkrigen. Den gick igenom många utvecklingar som innebar ett fullständigt förbud mot all internationell handel. Jefferson uppmuntrade kongressen att anta handlingen delvis som ett svar på en attack. Ett brittiskt krigsfartyg attackerade en amerikansk fregatt, skadade 10 och dödade tre – och imponerade också på tre amerikanska sjömän, eller tvingade dem att gå med och tjäna den brittiska kungliga flottan. Lagens effekt var dock något annat än Jeffersons avsikt: Storbritannien fick fortfarande amerikansk export – många amerikanska hamnar ignorerade lagen för ekonomisk vinning – och handlingen medförde oavsiktlig skada på den amerikanska ekonomin genom att minska inkomster som sjöfartshamnar var beroende av. Som ett resultat upphävdes embargolagen från 18 i slutet av Jeffersons presidentperiod.
I början av Napoleonkrigen 1803 hade USA upprätthållit en neutralitetsposition som fortfarande tillät handel mellan länder som kämpade i kriget. Tanken var att så länge som USA var militärt neutralt kunde det också förbli ekonomiskt neutralt genom att handla med alla krigförande nationer och inte visa sidor genom att gynna ett land framför ett annat. Denna uppfattning förändrades dock med en incident där USS Chesapeake, en neutral amerikansk fregatt som transporterade varor, fientligt bordades av HMS Leopard, ett brittiskt krigsfartyg, den 21 juni 1807. Amerikaner dödades, skadades och tillfångatogs som ett resultat av attacken. Evenemanget var en av katalysatorerna för att övertala Jefferson och kongressen att införa ett fullfjädrat förbud mot brittisk import, och i slutändan, amerikansk export till Storbritannien.
Intressant nog hade kongressen inför incidenten med USS Chesapeake antagit Non-Importation Act från 1806, en lag som skulle förbjuda import från Storbritannien. Lagen antogs den 18 april 1806, men trädde inte i kraft omedelbart; Amerika ville först se om Storbritannien, efter att ha hört om den nya lagen, skulle upphöra med att gå ombord och imponera på fartyg från neutrala länder. Som USS Chesapeake visade, lyssnades inte på meddelandet. Som ett resultat av detta gjorde president Jefferson och kongressen att inte bara börja tillämpa lagen om icke-import, utan också att lägga till nya lagar på den ursprungliga lagen för att göra en ännu djärvare neutralitetsställning. Detta kulminerade i antagandet av Embargo Act från 1807 den 22 december 1807. Akten fick officiellt namnet ”Ett embargo lagt på fartyg och fartyg i hamnar och hamnar i USA.”
I december 1807 hade Jefferson på mindre än ett år gått från att bara förbjuda brittisk import till att göra all handel mellan Amerika och vilken annan nation som helst olaglig. Hans – och kongressens – förhastade beslut möttes inte precis av allmänhetens godkännande. Embargolagen från 1807 möttes omedelbart av förlöjligande och motstånd av städer med amerikanska sjöfartshamnar som ekonomiskt var beroende av handel. Framstående hamnar som New England var inte alltför villiga att ge upp sina primära medel för att tjäna pengar. Även om USA:s regering försökte slå ner på illegal sjöfart, fortsatte hamnarna att strunta i lagen genom att exportera stövlade varor. Fall där regeringen förhindrade stövlare skadade bara den amerikanska ekonomin, som började lida som ett resultat av att förlora vinster från handelsvägar.
Jefferson och kongressen försökte ångra en del av den ekonomiska skadan genom att göra ändringar som lättade på restriktionerna för handel. Den 1 mars 1809 undertecknades lagen om samlag utan samlag. Denna handling gjorde det möjligt för amerikanska hamnar att återigen skicka export och ta emot import från andra nationer, exklusive Storbritannien och Frankrike. I slutändan gjorde detta lite för att stoppa amerikanska avsändare från att tillhandahålla varor till Storbritannien och Frankrike, och kongressen var tvungen att gå tillbaka till ritbordet. Macons lagförslag nummer 2 följde, vilket i praktiken öppnade portarna för att helt upphäva Embargolagen från 1807 såväl som Non-Intercourse Act från 1809. Sammantaget var amerikanska medborgare och pressen lättade över att se Embargolagen borta, vilket hade förlöjligades i flera publikationer med smarta snurr och anagram om ordet embargo, inklusive ”dambargo”, ”ograbme”, ”Go-bar-’em” och ”mob-rage”.