Elektriska egenskaper är de fysiska förhållanden som gör att en elektrisk laddning kan röra sig från atom till atom i ett specifikt material. Dessa egenskaper skiljer sig mycket mellan de tre huvudtyperna av material: fasta ämnen, vätskor och gaser. Elektriska egenskaper hos fasta material som metall är höga, medan elektriska laddningar inte rör sig lika lätt i vatten och har det ännu svårare med gaser. I varje element finns det undantag: vissa fasta ämnen är dåliga ledare och vissa gaser kan bli utmärkta ledare.
Fasta ämnen och elektricitet är ofta en perfekt kombination för konduktivitet. De elektriska egenskaperna hos koppar, stål och andra metaller ger den optimala möjligheten på grund av atomernas fysiska närhet. När elektroner lätt kan passera mellan atomer, främjar detta elektrisk ledningsförmåga. Fasta ämnen som silver, koppar och aluminium är populära i elarbeten eftersom mycket lite energi går förlorad när elektricitet går genom dessa metaller.
Men inte alla fasta ämnen har metallens starka elektriska egenskaper. Föremål som glas, trä och plast anses vara isolatorer eftersom de tätt packade elektronerna inte lätt delar elektriska laddningar. När en elektrisk ström introduceras till dessa material, händer ingenting. Dessa fasta ämnen värderas fortfarande i elektriskt arbete, men ofta för att skydda människor mot elektriska laddningar.
De elektriska egenskaperna som finns i vätskor varierar beroende på material. Saltvatten, till exempel, har egenskaper som tillåter utmärkt ledningsförmåga av elektricitet eftersom jonerna i salt främjar ett fritt flöde av elektricitet. Även om elektricitet kan passera genom vanligt vatten, anses dricksvatten och destillerat vatten som isolatorer på grund av det dåliga flödet av el. Andra vätskor som olja, bensin och fotogen innehåller ännu bättre isolerande egenskaper eftersom elektricitet har svårt att passera igenom.
Gasernas elektriska egenskaper fluktuerar mest av allt bland de tre basmaterialen. I ett normalt tillstånd är gaser som syre, koldioxid och kväve så dåliga ledare av elektricitet att de faktiskt anses vara icke-ledare. Om dessa gaser utsätts för olika grundämnen förändras dock egenskaperna snabbt. Till exempel, när barometertrycket sjunker, som vid en åskväder, blir gaser en bättre ledare av elektricitet. Trycket skapar en tätare atmosfär och gör att elektricitet, ofta i form av blixtar, kan röra sig mer fritt.