Postexponeringsprofylax (PEP) för humant immunbristvirus (HIV), även kallat HIV-PEP, är en behandling som ges till personer som är exponerade eller möjligen exponerade för HIV med målet att förebygga infektion. Det handlar om receptbelagda mediciner, vanligtvis intagna på en fyra veckors regim, och patienten måste övervakas under behandlingen och utsättas för testning för att kontrollera tecken på HIV-antikroppar både efter behandlingen och efter ett visst intervall. Människor som behöver efterexponeringsprofylax för hiv inkluderar individer som exponerats för infekterat blod genom nålstick, bettskador och vissa typer av sexuell aktivitet.
En vanlig situation där profylax mot hiv efter exponering kan rekommenderas är en incident på en vårdinrättning där någon exponerats för blod som är känt för att innehålla hiv eller från en person med okänd infektionsstatus. Detta kan vara från ett nålstick, olycka under operationen eller som ett resultat av att blod kommer i kontakt med slemhinnor i ögon, mun eller näsa. Insatspersonal som polis eller brandmän kan också utsättas för HIV-positivt blod på detta sätt.
Våldtäktsoffer kan erbjudas profylax mot hiv, liksom andra sexuellt överförbara infektioner och personer kan begära behandling om de har oskyddad sexuell aktivitet med någon som har hiv eller i en situation där överföring kan vara en risk. Profylaxen efter exponering för HIV inkluderar en blandning av läkemedel, med den exakta cocktailen beroende på situationen och protokollet som följs vid en given medicinsk anläggning. Patienterna måste följa regimen exakt, med följsamhet är ytterst viktigt. När det gäller vårdpersonal kan människor behöva rapportera till en arbetsledare eller skyddsombud för att få varje dos, för att säkerställa att de tas i ordning och i tid.
När de genomgår profylax efter exponering för hiv, kan människor uppleva illamående, kräkningar, feber och diarré. Många av läkemedlen är mycket aggressiva och biverkningarna kan vara ganska obehagliga. Mediciner kan tillhandahållas för att hjälpa människor med dessa biverkningar om de är allvarliga. Patienter kan också rekommenderas att genomgå rådgivning om omständigheterna kring exponeringen var traumatiska och att hjälpa till med stressen som är förknippad med att oroa sig för HIV-infektion.
Att ta profylax mot hiv efter exponering har visat sig minska riskerna för serokonvertering, en term som används för att beskriva utvecklingen av antikroppar i blodet, vilket visar att någon är infekterad med viruset. Denna fördel tros uppväga riskerna med att ta drogerna i de flesta fall. Vid exponering på jobbet ska arbetsgivaren betala för läkemedlen och alla andra nödvändiga behandlingar.