Narkotikaberoende är substansberoende som är det fysiska och/eller psykiska behovet av en drog. När drogbruk blir i fokus i en persons liv och stör hans eller hennes förmåga att klara sig utan drogen, är beroende troligen. Ett drogberoende tenderar att involvera användaren att umgås med andra drogmissbrukare samt beteende- och hälsoförändringar. När en missbrukare försöker sluta använda substansen uppstår abstinensbesvär, så behandlingen sker vanligtvis gradvis med medicinsk övervakning.
När drogintag upprepas utöver föreskriven användning, leder det ofta till ett mönster av drogberoende och tolerans. Tolerans är kroppens behov av större eller tätare doser av ett ämne för att uppnå samma effekt. Det uppstår när kroppen har lärt sig att tolerera, eller vant sig vid, ämnet. Att ta ett ordinerat läkemedel i de doser som rekommenderas av en läkare under en kort tidsperiod för ett visst syfte är inte beroende, men att gå längre än denna användning kan lätt leda till ett beroende.
När beroende eller missbruk uppnås, kommer att sluta med läkemedlet eller inte få tillräckligt stora doser att resultera i abstinens. Specifika abstinenssymtom beror på varje läkemedel, men ångest, svettning, skakningar, illamående, kräkningar och muskelsmärtor upplevs ofta av missbrukare. Flera abstinenssymtom kan innefatta förvirring och hallucinationer. Hallucinationer är upplevelsen av att se, känna eller höra saker som faktiskt inte finns där.
Alla mediciner är inte beroendeframkallande och alla droger är inte beroendeframkallande på samma sätt. Vissa droger orsakar fysiskt beroende, medan andra orsakar ett mer psykiskt beroende. Ytterligare andra har båda egenskaperna när det gäller drogberoende. Alkohol kan vara både psykiskt och fysiskt beroendeframkallande. Heroin och morfin är allvarligt fysiskt beroendeframkallande, medan marijuana, kokain och ecstasy tros orsaka ett mer psykiskt beroende.
Behandling för drogberoende måste göras på individuell basis. Behandling av drogberoende kan bestå av en kombination av rådgivning, läkemedelsbehandling och självhjälpstekniker. Till självhjälpsmöjligheter hör att missbrukaren söker hjälp från källor som behandlingscenter och böcker. Läkemedelsterapi, eller farmakoterapi, är en kontrollerad mängd läkemedel som gradvis minskas och ges till en missbrukare för att förhindra starka abstinenssymtom. Rådgivning för drogberoende finns i olika typer och kan involvera familjeterapi och beteendeterapi för att hjälpa missbrukaren att lära sig att leva utan droger.