När en talan väcks vid en viss domstol måste det avgöras om den domstolen har behörighet att pröva målet. Vanligtvis beviljas denna befogenhet genom lag, konstitution eller en politisk ledare i det land där domstolen har sitt säte. En domstol får endast döma i mål om den har bemyndigande därtill. Termen ”domstolsjurisdiktion” hänvisar till en domstols befogenhet att övervaka ett visst mål och att utfärda eventuella avgöranden eller order i samband med målet.
Att avgöra om en domstol har fått befogenhet att pröva ett mål innebär ofta att man analyserar om den har personlig eller saklig jurisdiktion. Personlig, eller personam, domstolsjurisdiktion är närvarande när en domstol har behörighet att döma i ett mål som involverar vissa personer eller enheter. Det konstateras ofta när en kärande eller svarande har en betydande anknytning till domstolsområdet. Anslutningar kan innefatta att bo i eller göra affärer i territoriet samt att delta i en transaktion eller vara en del av en kontrovers som inträffade inom territoriet.
När en domstol har fått befogenhet att pröva den speciella typen av fråga som är aktuell, finns jurisdiktion i ämnet. Till exempel kan en familjerättsdomstol vara behörig att övervaka förfaranden som rör vårdnad om barn, skilsmässa, underhållsbidrag och liknande. Om en åklagare försökte väcka en rättegång i en brottmålsdomstol inför en familjerättsdomare, kan det hända att sakrättslig jurisdiktion inte finns. Brottmålet skulle sannolikt behöva föras inför en brottmålsdomstol med befogenhet att fatta beslut i målet. Det är möjligt för två eller flera domstolar att ha domstolsjurisdiktion i ett fall, ett fenomen som kallas samtidig jurisdiktion.
Domstolsjurisdiktion kan också delas in i överklaganderätt och ursprunglig domsrätt. Överklagandejurisdiktion ges till högre domstolar som är inrättade i syfte att rätta till fel som gjorts i lägre domstolar. Deras granskning är i allmänhet begränsad till att pröva fall för misstag som begåtts av lägre domstolar.
Å andra sidan har domstolar med ursprunglig behörighet fått befogenhet att pröva målet i första hand. Dessa domstolar kategoriseras ofta som antingen allmänna eller specialdomstolar. En särskild domstol har fått befogenhet att pröva vissa typer av mål. Till exempel kan en skattedomstol utses för att pröva skattefrågor och en konkursdomstol kan delegeras befogenhet att pröva konkursfrågor. En domstol med allmän jurisdiktion är en rättegångsdomstol som har fått befogenhet att pröva alla typer av mål som inte är reserverade för en specialdomstol.