Distribuerad versionskontroll är en metod för att kontrollera datorfiler som används för säkerhetskopiering; den har en distribuerad kedja där varje fil kan skickas ut till varje nod i ett nätverk. Detta skiljer sig från en normal – eller centraliserad – säkerhetskopia, eftersom den centraliserade versionen bara placerar filerna i ett centralt område. En fördel med detta är att filer är lättare att komma åt i nätverket om säkerhetskopian skickas till en nod. Ett problem med att använda distribuerad versionskontroll är att det kan vara svårt att få den senaste säkerhetskopian.
En normal versionskontrollmetod är känd som den centraliserade metoden, eftersom det finns ett centralt hållområde. Varje nod i ett nätverk skickar filer och information till det centrala området samtidigt. I denna metod kommer noderna inte att innehålla någon säkerhetskopieringsinformation, eftersom allt kommer att finnas i det centrala hållområdet. Även om detta system är enkelt och lätt att använda, har det snabbhet och sammanslagna nackdelar.
Den distribuerade versionskontrollen är annorlunda. Även om det kan finnas ett huvudområde i de flesta nätverk, och alla säkerhetskopierade filer skickas till detta område, tillåts noderna att skicka filer till varandra. Om en användare till exempel vill skicka en fil till en annan person under säkerhetskopiering är detta möjligt. Alla noder skickar normalt viktiga filer till varandra för att säkerställa att alla har en lokal kopia av filen. Även om en nod inte har en fil kan den fortfarande komma åt filen från huvudområdet.
Snabbhet och enkel åtkomst är fördelar när man använder distribuerad versionskontroll. En anledning till att hastigheten är bättre är att de flesta noder har de filer som behövs, så att de kan nås från hårddisken och inte från en avlägsen server. Även om användaren måste komma åt huvudområdet, tenderar det att gå snabbare än med det centraliserade tillvägagångssättet.
Till skillnad från den centraliserade metoden behöver distribuerad versionskontroll inte ha ett huvudområde. Om det inte finns ett huvudområde kan alla noder fortfarande skicka filer till varandra, men ett problem kan uppstå. Förutom att fråga de andra användarna blir det svårt att veta om filerna på datorn är den senaste versionen. Detta innebär att det normalt är bäst att använda ett huvudområde så att alla de senaste filerna kan lagras där och komma åt vid behov.