Distribuerad kognition är teorin om att kognitiva processer inte är begränsade till individuella sinnen, utan istället är fördelade över populationer, miljöer, objekt och tid. När människor interagerar med sin omgivning slutför de kognitiva uppgifter och uppnår en djupare förståelse av händelser. Forskare med intresse för detta ämne studerar människor i naturliga miljöer för att lära sig mer om hur deras interaktioner formar kognitiva processer från minnesbildning till att slutföra komplexa uppgifter.
Ett klassiskt exempel presenterades av forskaren Ed Hutchins på 1990-talet. Han presenterade exemplet med ett fartyg som kommer i hamn, vilket är en form av kognitiv uppgift; människorna ombord på fartyget måste föra det till hamn på ett säkert sätt. Att navigera ett fartyg är dock inte en uppgift som en person ensam vanligtvis kan utföra. Flera sjömän koordinerar med kaptenen och en pilot för att ta itu med ett antal frågor som dyker upp när fartyget närmar sig stranden, i interaktioner som utgör en form av distribuerad kognition.
Inom grupper kan distribuerad kognition vara särskilt slående. Team som arbetar tillsammans, som flygbesättningen på ett flygplan eller en grupp läkare och sjuksköterskor på en akutmottagning, delar kognitiva processer. De fungerar smidigt för att utföra komplexa uppgifter som enskilda individer inte kan utföra. Detta innebär att samla kunskap, färdigheter, förståelse och interaktion med föremål och symboler i miljön. Inom kirurgi, till exempel, litar kirurgen på att narkosläkaren övervakar patientens hälsa medan han arbetar med människor som skrubbsköterskor och praktikanter som ger hjälp.
Utöver att ses i grupper kan distribuerad kognition även innebära bearbetning av information över tid och rum. Detta kan innefatta att forma minnen genom tidigare erfarenheter och aktiviteter som att navigera i stora och komplexa miljöer. Geologer som kartlägger en kanjon, till exempel, engagerar sig i en form av distribuerad kognition när de rör sig genom rymden för att förstå miljön, notera nyckelfunktioner och utveckla en heltäckande översikt över informationen de samlar in.
Detta har viktiga konsekvenser för ett antal aktiviteter, som att organisera team effektivt och skapa produktiva lärmiljöer. Lärare som tänker på distribuerad kognition behöver inte bara tänka på de kognitiva processerna hos enskilda elever, utan även hur det övergripande klassrummet bidrar till eller förringar lärandet. Grupparbete kan till exempel hjälpa eleverna att utnyttja kognitiva processer för att lära sig och utöka sin förståelse av ämnen. Ett klassrumsutrymme med berikande material kan stimulera distribuerad kognition, medan en skarp inlärningsmiljö kan vara mindre gynnsam för att förvärva och behålla kunskap.