Digoxin är ett slags läkemedel som används för att behandla hjärtsvikt och störningar i hjärtats rytm. Det är en renad hjärtglykosid, vilket innebär att den tillhör en grupp läkemedel, vanligen kallad digitalis, som innehåller potentiellt giftiga ämnen som utvinns från den vanliga fingerborgsblodsväxten. Digoxin är ett exempel på så kallade inotropa medel, som är läkemedel som direkt påverkar sammandragningen av hjärtmuskeln. Dess verkan på hjärtmuskeln resulterar i en ökning av sammandragningskraften, vilket ökar produktionen av ett sviktande hjärta. Under tillstånd där hjärtslag är oregelbundet kan digoxin hjälpa genom att sakta ner och stabilisera rytmen.
Hjärtglykosider som digoxin har använts i form av växtextrakt sedan forntida egyptisk tid, ibland använts som läkemedel och ibland, i högre doser, som gifter. Vid behandling av hjärtsvikt är användningen av digoxin i allmänhet förbehållen patienter som också har en störning som kallas förmaksflimmer, där de övre kamrarna i hjärtat slår för snabbt och på ett oregelbundet sätt. Det används också ibland vid allvarlig hjärtsvikt där andra läkemedel inte har fungerat.
I en annan störning som stör hjärtrytmen, känd som supraventrikulär takykardi, åsidosätter ett område av hjärtvävnaden ovanför de nedre kamrarna eller ventriklarna den normala pacemakervävnaden i hjärtat och orsakar plötsliga utbrott av ett snabbt men regelbundet hjärtslag. Detta kan orsaka symtom som hjärtklappning, yrsel och andfåddhet. Symtomen kan vara milda nog att leva med, men om inte kan behandling med digoxin vara fördelaktigt. En behandling som kallas kateterablation används ibland istället för medicin, med en tråd som leds in i hjärtat och en ström skickas längs den för att förstöra områden med onormal pacemakervävnad.
Vissa människor kan ha förmaksflimmer utan hjärtsvikt, och den snabba, slumpmässiga hjärtfrekvensen kan leda till symtom på bröstsmärtor och hjärtklappning, liksom yrsel och andfåddhet. Förmaksflimmer kan öka en persons risk att drabbas av stroke. För detta hjärttillstånd är behandling med digoxin ett alternativ, men andra läkemedel används oftare tillsammans med medicin för att förhindra blodpropp och elektrisk elkonvertering, en teknik där elektriska stötar används för att återställa hjärtats normala rytm.
Digoxin kan orsaka negativa effekter såsom störd hjärtfrekvens, illamående, dimsyn, yrsel och diarré. Personer med låg tolerans mot läkemedlet löper större risk att uppleva dessa toxiska effekter. Låg tolerans förekommer oftare hos äldre, personer med hypotyreos, där sköldkörteln är underaktiv, och, oftast, hos patienter som genomgår behandling med diuretika som kan ha låga kaliumnivåer. Vid lindriga fall av toxicitet dras läkemedlet helt enkelt ut, men i svårare fall sköljs magen ur och intravenös vätska ges tillsammans med medicin för att reglera hjärtfrekvensen.