Digitala koaxialkablar är kablar som har designats speciellt för att bära en digital elektronisk signal. Teoretiskt kan de användas för att överföra nästan alla typer av digital information från en mottagare till en annan, och de har ett antal olika tillämpningar inom industri och informationsvetenskap. Vanliga konsumenter är vanligtvis mest bekanta med dem när det kommer till ljud- och videoanslutningar för tv, spel och höghastighetsinternetmodem. De är också viktiga för många ”surroundljud”-system. I de flesta fall är de i princip samma sak som vanliga koaxialkablar när det gäller utseende och grundläggande infrastruktur, även om de vanligtvis är bättre och hanterar digitala, i motsats till analoga, signaler tack vare lite olika isoleringstekniker. Experter jämför dem ofta med optiska kablar, och det finns en viss debatt på marknaden när det kommer till vilket av dessa två alternativ som är bäst för olika multimediainställningar.
Grunderna för koaxialkabel
Koaxialkablar, oavsett om de är digitala eller standard, är i de flesta fall helt enkelt en central tråd som är inlindad av ett isolerande material, täckt av en metallskärm och slutligen förseglad med ett plasthölje. Signalen överförs längs kabeln som en elektromagnetisk våg, som går genom isoleringen. Koaxialkablar finns tillgängliga med en mängd olika pluggar i vardera änden för anslutning till olika utrustningar såsom TV-apparater och kabelboxar.
Deras jobb är i första hand att överföra signaler relaterade till ljud och bild från en värd, som en kabelleverantör eller nätverks-tv-station, till en mottagare i en enhet. De bärs vanligtvis som små informationspaket som mekanismer i enheten kan återmontera och översätta till något som är meningsfullt för konsumenten. Standardkoaxialkablar fungerar vanligtvis bäst för analoga signaler, det vill säga signaler som transporteras kontinuerligt från en källa utan avbrott. Digitala kablar, å andra sidan, är vanligtvis speciellt utformade för att hantera signaler som skickas över digitala våglängder. Människor kan ibland använda standardkablar och digitala kablar omväxlande, och digitala kablar klarar sig ofta ganska bra på att tolka standardsignaler. Standardkablar hanterar vanligtvis inte digitala signaler lika bra, vilket kan leda till en grynig eller avbruten frekvens.
Huvudsakliga digitala skillnader
Tillverkare tillverkar vanligtvis digitala kablar så att de är bättre skärmade från störningar; har en högre impedans, vilket gör att de kan hantera mer energi; och kan hantera ett bredare spektrum av elektriska frekvenser. Vissa människor hävdar att ordet ”digital” helt enkelt är ett marknadsföringsknep eftersom de fungerar på samma sätt som en vanlig koaxialkabel, även om tolkning är nyckeln i detta avseende. Digitala koaxialkablar är inte digitala i sig själva, men de är designade för att göra ett bättre jobb med att bära en digital signal.
De tenderar att vara något dyrare, men folk kan ofta motivera detta utifrån hur viktig effektiviteten är när det gäller digitala signaler. I en analog miljö betyder information som försvinner eller överförs långsamt vanligtvis bara dålig ljud- eller bildkvalitet. Om någon information försvinner från en digital signal får tittarna ofta en blip utan ljud eller bild alls.
Primära användningsområden
Digitala koaxialkablar varierar i storlek och användning. Mycket stora kablar hanterar masstelekommunikation och data för regeringar och internetleverantörer och tillhandahåller information till stordatorer i många stora organisationer. Mindre versioner av samma basprodukt är allmänt tillgängliga för konsumenter också, ofta inom hemelektroniksfären. Människor använder den här typen av kablar för att koppla ljudsystem till tv-apparater, till exempel, eller för att ansluta spelkonsoler till internetförberedda modem. De kan vara användbara i princip varje gång en digital signal bär information från en punkt till nästa.
Jämförelse av optisk kabel
I vissa inställningar kan termen ”digital koaxialkabel” användas för att skilja mellan två huvudsakliga metoder för att överföra digitala ljudsignaler, särskilt de som används för surroundljud. Den alternativa metoden använder optiska kablar, som fungerar genom att skicka ljussignaler genom ett rör snarare än elektriska pulser längs en tråd. Det finns en långvarig debatt i teknikvärlden om huruvida digitala eller optiska kablar är bättre för olika tillämpningar. För de flesta handlar det helt enkelt om vilken typ av uttag de har på sin utrustning. Där det finns ett val kan optiskt fungera bättre över långa avstånd eller i områden där det finns mycket elektriska störningar, medan digital koaxial ofta är ett bättre val när kablarna behöver böjas i snäva vinklar i små utrymmen.